Stort antisemitiskt möte i Paris idag: Wallström första talare

Det framgår av hennes eget twittrande här:

Denna så kallade tvåstatslösning är dock både död och begraven sedan länge. Frågan är om den någonsin levat. För, som alla vet, har alla arabstater och alla (islamo)nazister som syfte att utplåna den judiska staten Israel. En eventuell arabisk-palestinsk stat i Judéen och Samarien är bara ett steg på vägen i den strävan. En sådan stat är därför helt utesluten. Ändå har Sveriges nuvarande statsledning erkänt en sådan stat! Detta erkännande är ingenting annat än antisemitism.

Till och med förefaller det som att själva idén om en palestinsk nationell identitet har skapats i syfte att utplåna Israel. De så kallade palestinierna har knappast något annat gemensamt än önskan att utplåna Israel. I den delen skiljer de sig visserligen inte från de flesta andra araber i området annat än såtillvida att någon av dessa ”palestiniers” förfäder någon gång har bott i nuvarande Israel. I övrigt skiljer de sig inte alls från andra araber i området.

Följande är fakta:

1. En dåvarande medlem av PLO:s exekutivkommitté har uttalat sig som följer:

Det palestinska folket existerar inte.

Skapandet av en palestinsk stat är bara ett sätt att fortsätta vår kamp mot staten Israel för arabisk enighet. I verkligheten finns det ingen skillnad mellan jordanier, palestinier, syrier och libaneser. Det är bara av politiska och taktiska skäl vi talar om existensen av ett palestinskt folk, eftersom det arabiska nationella intresset kräver att vi hävdar existensen av ett särskilt palestinskt folk mot sionismen. Jordanien, som en suverän stat med definierade gränser, kan av taktiska skäl inte ställa krav på Haifa eller Jaffa, medan jag som palestinier tveklöst kan kräva Haifa, Jaffa, Beer-Sheva och Jerusalem. Men i det ögonblick vi återtar hela Palestina, kommer vi inte att vänta en minut med att återförena Palestina och Jordanien.

Läs mer här.

2. Det är också ganska välkänt att den arabiska invandringen till ”Palestina” uppstod ganska sent och i kölvattnet av att judarna återvände till sitt hemland. Även detta erkänner ”palestinierna”. Enligt en Hamas-minister kommer hälften av ”palestinierna” från Saudi-Arabien och den andra hälften från Egypten:

3. Vidare finner vi i arabförbundets stadga om mänskliga rättigheter rakt av antisemitiska uttalanden. Jag citerar ur en min egen tidigare bloggning:

Arabförbundet nöjer sig inte med FN-stadgan om mänskliga rättigheter, utan har infört en egen – mycket egen – stadga, som du kan läsa här. Man behöver inte läsa många meningar innan man finner att araberna ”avvisar alla former av rasism och sionism” eftersom detta utgör ”brott mot mänskliga rättigheter och ett hot mot internationell fred och säkerhet”. I artikel 2:3 heter det att ”alla former av rasism, sionism och utländsk ockupation och dominans utgör ett hinder för mänsklig värdighet och ett stort hinder för utövandet av folkens fundamentala rättigheter; all sådan verksamhet måste fördömas och åtgärder vidtas för deras eliminering”.

Åtgärder ska vidtas för elimineringen av sionismen, dvs. av Israel. Men eftersom sionismen är rörelsen som vill att judarna ska ha en egen stat innebär elimineringen av sionism att man anser att judarna, till skillnad från alla andra folk, såsom araberna, inte alls har rätt till någon egen stat överhuvudtaget.

Detta är inte bara antisionism, det är antisemitism.

Källa.

Ganska anmärkningsvärda uttalanden eller hur. De pekar alla i samma riktning. Syftet är att utplåna den judiska staten Israel.

Det är då konstigt att sjuttio stater och organisationer ser det som så viktigt att skapa just den tvåstatslösning vars syfte enligt ”palestinierna” själva bara är ett enda: att utplåna den judiska staten Israel.

Varför då inte pröva en annan tvåstatslösning som dessutom redan är uppnådd? Jordanien befolkas nämligen till den allra största delen av just ”palestinska” araber. Så om dessa från början mestadels egyptiska och saudi-arabiska araber inte kan återvända till det land deras förfäder en kort tid bebodde, dvs. nuvarande Israel, så borde de ha goda förutsättningar att integreras i nuvarande Jordanien. Om bara viljan finns.

Men nej, detta tycks inte vara möjligt enligt dem som samlats idag i Paris för att ställa upp ytterligare orättfärdiga krav på den judiska staten Israel.

För att ta bara ett exempel: USAs nuvarande utrikesminister John Kerry har uttalat att ”Israel can either be Jewish or democratic. It cannot be both.” Enligt USAs nuvarande administration kan alltså Israel inte vara såväl en judisk som en demokratisk stat. Visserligen är knappast någon av staterna i Arabförbundet en demokratisk stat, men varken USA, Kerry eller någon annan har någonsin krävt att de ska upphöra med att vara arabstater för att kunna bli demokratier. – Eller för den delen att någon islamisk stat – såsom till exempel den Islamiska Republiken Iran – ska upphöra med att vara islamisk.

Vad Kerry kräver är alltså ingenting annat än det Arabförbundet och ärkeantisemiten Mahmoud Abbas alltid sagt: Erkännandet av Israel som en judisk stat är uteslutet.

Någon fredlig tvåstatslösning med Israel framstår därmed som lika utesluten så länge Kerry, USA, Arabförbundet och de sjuttio staterna framhärdar i sin antisemitism.

Det är då för väl att USA snart får en annan administration som möjligen kan leda till någon bättring. Att Sveriges nuvarande statsledning med Wallström som utrikesminister, och de övriga alltför många från början 70 stater och organisationer som konspirerar idag i Paris skulle ha vilja och förmåga att bättra sig, framstår tyvärr som på kort sikt uteslutet.

Fast verkligheten lär nog till slut ändå med kraft slå tillbaka även mot de allra mest faktaresistenta antisemiterna.

Kampen mot verkligheten kommer nämligen inte att vinnas av de faktaresistenta antisemiterna utan av – verkligheten.

Länkar: Här kan du läsa Wallströms anförande. Inte så illa som man hade kunnat förvänta, men hon prisar alltjämt den antisemitiska FN-resolutionen nyligen: ”the recent Security Council resolution 2334 was truly a milestone”. | Times of Israel. | Haaretz återger ”slutdokumentet” från Parismötet. Inte heller så illa som man kunnat förvänta, men illa nog!