Så här på årets sista dag kom jag att fundera på hur mycket pengar som den nuvarande svenska statsledningen egentligen tilldelat Sveriges militära (och civila) försvar nästa år 2017. Borde vara ganska mycket, mot bakgrund av den pågående försämringen av rikets säkerhetspolitiska läge. Men tyvärr är det långt ifrån så.
De exakta siffrorna, både gällande denna och vissa andra statens utgifter, kan du hitta här på ”Regeringens” hemsida. Man talar där om olika ”utgiftsområden” (Uo).
Uo 6 avser ”Försvar” mm. Specifikt för rikets försvar tilldelas under år 2017
46 128 276 000 kr
Drygt 46 miljarder kronor alltså. Rättsväsendet (domstolar och polis) tilldelas
42 466 641 000 kr
Dvs. drygt 42 miljarder kronor.
Summan blir 88 594 917 000 kr. Dvs. den totala utgiften för vad som liberaler brukar kalla för ”nattväktarstaten”, alternativt ”minimalstaten”, den stat som syftar till att försvara medborgarnas rätt till liv, frihet och egendom – och ingenting mer.
Hur kan det då komma sig att den svenska statens totala utgifter för nästa år 2017 beräknas bli hela 972 400 000 000 kr?
Svaret är givet: Den svenska staten är ingen nattväktarstat och ingen av dess företrädare har någonsin påstått det heller. – Men om så vore?
Om så vore kanske den svenska staten hade satsat mer pengar på att försvara svenska medborgares liv, frihet och egendom än på understöd till personer som inte är svenska medborgare, ja som inte ens är svenskar. För läget nu är det motsatta: Den nuvarande svenska statsledningen satsar mer pengar på icke-medborgare, icke-svenskar än på försvaret av svenska medborgares liv, frihet och egendom.
Vi återgår till statsbudgeten år 2017. Här finner du några fler utgiftsområden och vad de beräknas kosta:
| Uo 7 | Internationellt bistånd | 34 990 005 000 |
| Uo 8 | Migration | 32 580 319 000 |
| Uo 13 | Nyanlända invandrares etablering | 32 162 956 000 |
| Uo 25 | Stöd med anl. av flyktingsituationen | 7 000 000 000 |
| Uo 27 | Avgifter till EU | 29 586 308 000 |
| Summa | 136 319 588 000 |
Visserligen får vi tillbaka 11 271 830 000 kr i bidrag från EU men saldot blir ändå 125 047 758 000 kr. Drygt 125 miljarder kronor! Det är pengar det. Pengar som vi kanske i hög utsträckning kunde använda till någonting bättre?
Alltså: Utgifterna för försvaret av svenska medborgares liv, frihet och egendom uppgår till cirka 88,5 miljarder kronor år 2017.
Utgifterna för bistånd till andra länders medborgares välfärd (samt förvisso även ibland till försvar av deras liv och frihet) uppgår till cirka 136,3 miljarder kronor år 2017.
Den svenska nuvarande statsledningen har följaktligen inför nästa år 2017 reserverat mera – 47,8 miljarder mera – av de svenska skattebetalarnas pengar till icke-svenskar än till försvaret av svenska medborgares liv, frihet och egendom.
47,8 miljarder kronor är dessutom mer än vad man anslagit till Sveriges militära försvar enbart. Om den nuvarande statsledningen hade använt dessa pengar för Sveriges försvar i stället för till bidrag till icke-svenskar hade anslaget till Sveriges försvar kunnat mer än fördubblas!
Är det inte konstigt att statsledningen vill betala avsevärt mera pengar till stöd för icke-medborgare, icke-svenskar än till försvaret av svenskarnas och svenska medborgares liv, frihet och egendom? Även om stöd och bistånd till icke-svenskar naturligtvis inte ska avskaffas uppstår ändå frågan om det inte borde vara tvärtom: Mer till svenskar än till icke-svenskar?
Man kan konstatera att en del inte ens uppfattar denna skillnad. Svenska Dagbladet tycks t. ex. anse att alla som bor i Sverige är svenskar. Det är fel.
För precis som inte alla svenskar är medborgare i Sverige (många svenskar är medborgare i Finland) är inte heller alla medborgare i Sverige (eller personer med uppehållstillstånd i Sverige) svenskar.
Vem som bör vara att anse som svensk definierar jag här. Såvitt jag kan finna är det svenskarna som svenskarna och dess statsledning i första hand bör försvara. Oavsett om de är medborgare i Sverige eller ej. Detta till och med även framför de medborgare i Sverige som enligt denna definition inte är svenskar. Åtminstone så länge Sverige är svenskarnas land. Något som statsledningen kanske inte längre anser?
För den nuvarande statsledningen tycker tyvärr av allt att döma att det är mera ekonomiskt angeläget att bistå icke-svenskar än att försvara svenskarna. Sveriges Riksdag har till yttermera visso godkänt 2017 års statsbudget.
Dessa statsledningens och riksdagens ställningstaganden framstår enligt min ringa mening som aningen landsförrädiska …
Frågan vem som Sverige tillhör har jag tidigare behandlat här. Vilhelm Moberg tyckte följande: ”Vad Sverige idag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan – på frihetens grund.” Det gör man knappast genom att överösa icke-svenskar med miljarder av svenska skattebetalares pengar.
Vi får väl trots detta ändå hoppas på ett Gott Nytt År för Sverige, för svenskarna och för svensk strävan! Samt för de svenska medborgare som är svenskar.
Mottot inför nästa år 2017 skulle då kunna vara det som förmedlas i följande bild. Nu tar vi tillbaka Sverige! Om det behövs även från Sveriges möjligen landsförrädiska statsledning. Och om det behövs även till och med från Sveriges Riksdag. – Åtminstone borde vi ta tillbaka statsledningens obefogade slöseri med skattemedel på icke-svenskar.
Som de sade i Sydamerika när det begav sig: ”Un pueblo unido jamas sera vencido”. Dvs.: ”Ett enat folk kan aldrig besegras”. Ingen har heller ännu besegrat svenskarna, vilket bådar gott för varje svensk patriot!
[…] exakt ett år sedan skrev jag här, under rubriken ”Statsbudgeten år 2017: Ett moraliskt och ekonomiskt fallissemang på […]