Pär Granstedts världsbild och mötet med verkligheten

I en debattartikel i Hallands Nyheter i går, som du kan läsa både här och härnedan, samlar sig buskagitationens klassiska argument. Allt är följaktligen Israels fel, eller USAs. Så gott som varenda mening innehåller felaktigheter, därför kommenterar jag också så gott som varenda mening, och återger därför hela debattartikeln, författad av en viss Pär Granstedt, som jag alltså önskar allt gott, och bättre argument en annan gång. Mina kommentarer finns kursiverade inom parentes.

”Sveket mot palestinierna (och judarna)

Rapporterna från Gaza, och även från Västbanken (Sderot och Ashkelon), blir alltmer förskräckande. Grymheten i Israels krigföring mot palestinierna blir bara mer uppenbar (för att inte tala om Hamas krigföring mot Israel).

Hamas fredsinitiativ förkastas av Israel (Hamas har aldrig tagit några fredsinitiativ annat än initiativet att med vapen försöka utplåna Israel. Först när detta skett är Hamas vara villigt att sluta fred). Genom Jimmy Carter har Hamas framfört att man är beredd att gå med på en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser (Detta har dementerats av Hamas själva). Med egyptisk förmedling har man erbjudit sex månaders vapenvila för att möjliggöra förhandlingar (islamistisk vapenvila syftar aldrig till fred eller förhandlingar, utan till att samla kraft för att göra nya krigsanfall. Hamas program tar dessutom uttryckligen avstånd från förhandlingar som ett sätt att utplåna Israel). Israel avvisar detta (i grunden för att de vet vad jag skrev i förra parentesen) och kräver fullständig palestinsk kapitulation. (Det är klart att eftersom Hamas har förklarat krig och inte söker fred med Israel utan först accepterar den när Israel utplånats, så är krigets lagar sådana att den ene måste vinna och den andre förlora. Eftersom Hamas definitionsmässigt inte söker fred, måste de alltså åtminstone bringas att just kapitulera militärt).

Israels hårda hållning är ytterst alarmerande (för att inte tala om Hamas hållning att vilja utplåna ett demokratiskt land). Den historiska erfarenheten visar hur svårt det är att driva ett folk till underkastelse (just det, Israel består fortfarande trots arabstaternas och Hamas ständiga anfallskrig), och 60 år av kamp mot israelisk erövring (det Israel har erövrat har man till stor del lämnat åter, t. ex. Sinai och Gaza, men det hade man inte mycket för) har bara stärkt den palestinska nationalkänslan och motståndsviljan. Om Israel fortsätter sin nuvarande linje, och inte hindras av omvärlden, kan dess krigföring alltmer komma att närma sig, och kanske passera, gränsen för ett folkmord (Ett försvarskrig likställs med folkmord alltså. Men det är Hamas som är mest urskillningslösa i sina attacker mot Sderot och civilbefolkningen; Israel vill i stället försöka oskadliggöra dem som står för krigföringen mot Israel. Om någon vill ”mörda folk” tycks det alltså först och främst vara Hamas.)

Inget tyder på att omvärlden, i varje fall inte västvärlden, kommer att göra något för att förhindra att situationen urartar (Nej, Hamas får hållas, Hisbollah också och Iran, i alla fall än så länge). USA ger ett helt avgörande ekonomiskt och militärt stöd för Israels erövringspolitik (Tack, USA, men vad är det man håller på att erövra?), och Europa ett mer passivt (Ja tyvärr, stödet till Israel är alldeles för dåligt). En stor del av skulden för den palestinska tragedin faller utan tvivel på USA och EU (För att inte tala om palestinierna själva, som ju valde Hamas, och arabstaterna som länge bekrigat Israel och där formell fred i en del fall inte är sluten. Inte heller vill de integrera de palestinska flyktingarna i sina länder och har sannolikt just i detta syfte inte undertecknat FNs flyktingkonvention.)

Det vi ser är inte bara en katastrof för palestinierna utan på lite sikt också för judarna. Föreställningen att det i längden skall vara möjligt att upprätthålla en judisk stat genom att hålla alla grannar i schack med militärt våld är naturligtvis helt orealistisk.(Det har gått bra i 60 år, men varför måste man hålla dem i schack? Jo, kanske för att de annars skulle utplåna Israel. Bättre vore om de slöt fred med Israel i stället.)

Det blir allt svårare för USA att beskydda Israel. Irakkriget och den växande risken för krig mot Iran visar att behovet av militära insatser bara växer, samtidigt som USA:s relativa makt i världen minskar.

Israels enda chans till långsiktig överlevnad i Mellanöstern är en fredlig samexistens med dess grannar. Men hela Israels politik de senaste 60 åren, påhejad från väst, har varit ägnad att omöjliggöra detta. (Det är väl ganska uppenbart att det snarare är arabstaternas krigspolitik som omöjliggjort det!) Kanske finns det fortfarande tid att ändra inriktning. Människors förmåga till försoning är anmärkningsvärt stor (men Hamas förmåga är obefintlig), som bland annat erfarenheter från Sydafrika visar. Men det är bråttom.

Det tragiska är att Israel från början etablerades som ett kolonialt erövringsprojekt (Inte alls, det etablerades på gammal judisk mark, visserligen på mark som i en del fall innehades av araber. Men det var den vanliga logiken efter andra världskriget: Tyskland och alla som av en eller annan anledning stod på Hitler-Tysklands sida i kriget förlorade mark: Tyskland själv förlorade bl.a. Schlesien – 10 milj flyktingar minst bara där, Finland förlorade Karelen, Italien Istrien och Japan Kurilerna. Och de palestinska arabernas ledare, Hajj Amin Al-Husseini, stod entydigt på Hitlers sida, så varför skulle just de få en mildare behandling? Varför ska just de palestinska flyktingarna få återvända när de tyska eller finska flyktingarna inte får det?). Det var något naturligt 1948, flera av segrarmakterna i andra världskriget var kolonialmakter. Det märkliga är att denna kolonialpolitik fortsatt har betraktats som godtagbar, långt efter att kolonialism, erövring av territorium med våld och folkfördrivning förkastats i resten av världen. (Men det är ju fortfarande godtagbart att Schlesien tillhör Polen, Karelen och Kurilerna Sovjetunionen/Ryssland? Då måste Israel också vara en ”godtagbar” stat.)

Europas skuld till den judiska nationen efter århundraden av förföljelser spelar en stor roll. Det är frestande att låta palestinierna sona våra synder i ett ställföreträdande lidande. Det påverkar säker också USA, som självt kommit till genom europeisk kolonisering.

Till det kommer att ett Israel, som för sin existens är helt beroende av USA:s makt, är en nyttig agent för det amerikanska maktspelet i Mellanöstern. (Det amerikanska ”maktspelet” syftar till att försvara frihet och demokrati, därmed också Israel och säkert Sverige med om det skulle behövas) Ett spel som kan lita på att Israel gör allt för att bekämpa varje fiende mot det amerikanska inflytandet, eftersom denne också blir ett existentiellt hot mot Israel (och mot frihet och demokrati).

Just därför att Europas skuld till den judiska nationen är så oerhört stor måste vi sluta att uppmuntra Israel på den katastrofala väg man nu är inne på. Vi måste sluta att demonisera Hamas (Nja, det gör de ju så bra själva), inse att Hamasregeringen är palestiniernas demokratiskt valda företrädare (Ungefär som Hitler, alltså) och den enda trovärdiga samtalspartnern i en fredsprocess (Nej, i just en fredsprocess saknar Hamas all trovärdighet, däremot är de mycket trovärdiga och ordhålliga när det gäller att förklara och bedriva krig).

Vi måste stå för att en fred skall respektera att palestiniernas behov av och rätt till en livskraftig och säker statsbildning är lika stor som judarnas. Och vi måste få Israel att inse att de, som den ojämförligt starkaste parten och största våldsverkaren, måste ta initiativen när det gäller att få våldet att upphöra (Men det är ju Hamas och omkringliggande stater som har tagit initiativet till våldet och Hamas är ju fortfarande den anfallande sidan. Det är enkelt: Sluta skjuta på Israel!). En rättvis fred är dessutom lika existentiellt nödvändig för det judiska folket som för det palestinska (Nej, ännu mer för Israel för judarna har bara detta land som sitt, araberna har många).”

—

Vad ska man säga? En sådan mängd nonsens och felaktigheter på ett och samma ställe skådar man inte ofta. Ytterligare ett bottennapp i de Hamas-vänliga kretsarnas argumentation, alltså.