Trump, FN, NATO, Mexiko, ”Palestina” och Pacta sunt servanda

För att ta det sista först: Pacta sunt servanda är latin för ”avtal skall hållas”. Det är en bra levnadsregel som bör gälla såväl för stater som för individer, något som i vart fall medlemsstaterna i NATO och ”Palestina” bör ta fasta på. Jag återkommer till detta nedan.

I den allmänna strävan att ”kasta skit” på USAs ”president-elect” Donald Trump har många haft problem, inte bara med hans påstådda antisemitism, något som jag avfärdade i min förra bloggning, utan även med hans förhållande till FN, NATO och Mexiko. Jag behandlar ettvart av dessa problem nedan, med tillägget också av det problem ”Palestina” haft att hålla avtal, närmare bestämt Osloavtalet.

Förenta Nationerna (FN) I denna SvT-artikel uppges att Sveriges FN-ambassadör Jan Eliasson anser att ”Trump skapar oro inom FN”. Donald Trump sägs ha uttalat att FN är ”svagt och inkompetent, samtidigt som han har sagt att FN varken är en vän av demokrati, frihet eller USA”. Trump har rätt. FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter, den jordanske prinsen Zeid Ra’ad Al Hussein bär syn för sägen. Han uttalar här att ”Trump är en global fara”.

Prinsens egen FN-organisation, UNHRC, tvekar dock inte att så fort tillfälle bjuds anklaga den demokratiska staten Israel för allehanda tillkortakommanden såvitt avser mänskliga rättigheter. Dessa oproportionerliga angrepp på Israel framgår här:

Saudi-Arabien har som du ser helt undgått kritik. Detta trots att detta land tillämpar den islamiska lagen, som står i motsättning till demokratins grundläggande principer! Kanske beror det på att Saudi-Arabien är medlem just i UNHRC!

Vi vet också att en annan FN-organisation, nämligen UNESCO, har uttalat att ”Klagomuren” och tempelplatsen i Jerusalem, dvs. judenhetens själva geografiska centrum, är muslimska helgedomar, inte judiska! Sveriges regering röstade för detta uttalande. UNESCO har visserligen i någon mån ändrat sig. Detta framgår här.

Så nog kan man i vart fall ge Trump rätt när han säger att FN är inkompetent och inte är en vän av demokrati och frihet. Israel står för demokrati och frihet nämligen. UNHRC kritiserar Israel mer än alla andra stater i världen.

Klart att FN och Eliasson är oroliga. Det har de starka skäl att vara!

NATO Trump (egentligen har jag lust att kalla honom Donald och Hillary för Clinton; många gör tvärtom av någon anledning) har i en intervju i New York Times uttalat sig som följer:

TRUMP: We have many NATO members that aren’t paying their bills.

SANGER: That’s true, but we are treaty-obligated under NATO, forget the bills part.

TRUMP: You can’t forget the bills. They have an obligation to make payments. Many NATO nations are not making payments, are not making what they’re supposed to make. That’s a big thing. You can’t say forget that.

SANGER: My point here is, Can the members of NATO, including the new members in the Baltics, count on the United States to come to their military aid if they were attacked by Russia? And count on us fulfilling our obligations ——

TRUMP: Have they fulfilled their obligations to us? If they fulfill their obligations to us, the answer is yes.

Vilka är då dessa andra NATO-staters ”obligations”, skyldigheter? För det första bör man erinra sig artikel 5 i Washington-fördraget, så lydande:

The Parties agree that an armed attack against one or more of them in Europe or North America shall be considered an attack against them all and consequently they agree that, if such an armed attack occurs, each of them, in exercise of the right of individual or collective self-defence recognised by Article 51 of the Charter of the United Nations, will assist the Party or Parties so attacked by taking forthwith, individually and in concert with the other Parties, such action as it deems necessary, including the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.
Källa.

För det andra bör man erinra sig att envar NATO-stat, utöver förpliktelsen i artikel 5, också har förbundit sig att avdela minst 2 procent av sin bruttonationalprodukt (BNP/GDP) till sitt försvar. Detta framgår på en av NATOs sidor:

In 2006, NATO member countries agreed to commit a minimum of two per cent of their Gross Domestic Product (GDP) to spending on defence. This guideline principally served as an indicator of a country’s political will to contribute to the Alliance’s common defence efforts. Additionally, the defence capacity of each member country has an important impact on the overall perception of the Alliance’s credibility as a politico-military organisation.

The combined wealth of the non-US Allies, measured in GDP, exceeds that of the United States. However, non-US Allies together spend less than half of what the United States spends on defence. This imbalance has been a constant, with variations, throughout the history of the Alliance and more so since the tragic events of 11 September 2001, after which the United States significantly increased its defence spending. The gap between defence spending in the United States compared to Canada and European members combined has therefore increased.

Today, the volume of the US defence expenditure effectively represents 73 per cent of the defence spending of the Alliance as a whole. This does not mean that the United States covers 73 per cent of the costs involved in the operational running of NATO as an organisation, including its headquarters in Brussels and its subordinate military commands, but it does mean that there is an over-reliance by the Alliance as a whole on the United States for the provision of essential capabilities, including for instance, in regard to intelligence, surveillance and reconnaissance; air-to-air refuelling; ballistic missile defence; and airborne electronic warfare.

The effects of the financial crisis and the declining share of resources devoted to defence in many Allied countries have exacerbated this imbalance and also revealed growing asymmetries in capability among European Allies. France, Germany and the United Kingdom together represent more than 50 per cent of the non-US Allies defence spending, which creates another kind of over-reliance within Europe on a few capable European Allies. Furthermore, their defence spending is under increasing pressure, as is that of the United States, to meet deficit and indebtedness reduction targets. At the Wales Summit in 2014, NATO leaders agreed to reverse the trend of declining defence budgets and decided:

– Allies currently meeting the two per cent guideline on defence spending will aim to continue to do so;
– Allies whose current proportion of GDP spent on defence is below this level will halt any decline; aim to increase defence expenditure as GDP grows; and will move toward the two per cent guideline within a decade.

Professor Jan Hallenberg skriver i Svenska Dagbladet den 10 november att det för närvarande bara är fyra NATO-stater utöver USA som når upp till tvåprocentsmålet. Tomas Augustsson preciserar i samma tidning samma dag: USA avsätter 3,6 procent av BNP till sitt – och NATOs – försvar. Av övriga NATO-stater är det bara Grekland, Storbritannien, Estland och Polen som når upp. – Sverige avsätter något över en procent.

Aftonbladet har då apropå detta rubriken ”Donald Trumps Nato-uttalande väcker oro”.

Den enda rimliga oro som allt detta kan uppväcka ligger då, som jag förstår det, i att övriga NATO-stater inte längre kan förvänta sig att som hittills kunna åka snålskjuts på USA och dess försvar. Nu måste även övriga NATO-stater slanta in och rusta upp. Det är inte mer än rätt. Det kom de ju alla överens om år 2014! Pacta sunt servanda. Avtal innefattar att alla parter uppfyller det. Om det i praktiken bryts av alla parter utom en, föreligger inte längre något avtal.

Heder åt Trump för att han sätter press på NATO-staterna att samarbeta och upprusta!

Mexiko Donald har sagt att han vill bygga en mur mot Mexiko och utvisa alla de cirka elva miljoner illegala invandrarna från USA – vilka i de flesta fall kommit från just Mexiko. Detta har utlöst ett ramaskri. – Då säger många att USA behöver den arbetskraft som dessa illegalister kan tillhandahålla. Om det är sant har jag ingen aning om. Vad jag vet är att om man har regler så bör de följas. – Inte riktigt pacta sunt servanda men nästan.

De illegala invandrarna till USA har uppenbart inte följt reglerna för invandring till USA. De har brutit mot reglerna. Att USA under tidigare presidenter inte brytt sig om att upprätthålla regelverket, medför inte att reglerna därmed har upphävts. Att Trump som ny president bestämt sig för att till skillnad från sina företrädare följa regelverket länder honom till heder – igen! USA har säkert regler för arbetskraftsinvandring som medborgarna i andra länder, inte minst Mexiko, har att följa. Om dessa andra medborgare inte hittills har följt dem är det knappast Donalds fel. Om de vill följa dem kan de säkert legalt ansöka om arbetstillstånd i USA från Mexiko, i stället för att resa in till USA illegalt, uppehålla sig där illegalt och arbeta där illegalt. Om USA behöver en arbetskraftsinvandring från Mexiko lär USA säkerligen bevilja dessa legala ansökningar.

I rättsstater medför normalt illegala handlingar negativa påföljder. Den allmänna uppmaningen till envar, i Mexiko såväl som annorstädes, är alltså att följa lagen! Annars går det – eller borde gå – illa!

Palestina bloggade jag om igår. Vi ser där tydligt att Trump är en israelvän.

Apropå det där att avtal ska hållas kan man dessutom bara igen konstatera att vare sig ”Palestina” eller EU anser att Osloavtalet ska hållas. Man anklagar nämligen Israel för att förhindra och förstöra arabiska byggnationer inom ”Area C” vilket är det område på ”Västbanken” där man just enligt Osloavtalet överenskommit att Israel ska ha full kontroll. Läs lite här. – Om då israeliska myndigheter, i laga ordning och med tillämpning av Osloavtalet, anser att en sådan byggnad inte är tillåten, så kan varken araberna eller EU invända däremot. Men det gör EU ändå. EU bryr sig inte om att Israel helt avtalsenligt förbjudit illegala arabiska bosättningar i ”Area C”. Jag har berört detta problem i denna bloggning. Där refererar jag också till Paul Widén som förtjänstfullt utrett det juridiska läget. Jag avser att återkomma med mera kalla fakta rörande detta.

Nå: Pacta sunt servanda säger jag och Israel. Nej, säger ”Palestina” och EU. Avtal ska inte hållas. I vart fall inte Osloavtalet.

”Palestina” och EU blir genom sådana uttalanden helt irrelevanta som aktörer till förmån för en fred i Mellanöstern. De som inte vill hålla avtal blir, tja i vart fall rättslösa. Något för såväl EU som ”Palestina” att nogsamt betänka.

– Nu återstår ”bara” för mig att tala om Trump i förhållande till Ryssland och Iran. Jag återkommer förhoppningsvis till dessa ämnen inom kort!