Är Dan Eliasson polis? Bör en regementschef vara militär? Ska ärkebiskopen vara präst?

Jag har länge funnit anledning ifrågasätta nuvarande rikspolischefen Dan Eliassons (foto t. v; källa) kompetens. Detta alltsedan jag öga mot öga personligen försökte påtala för honom att jag, i min egenskap av enhetschef vid Migrationsverket, av ledande befattningshavare inom Migrationsverket – där Eliasson då var nytillträdd generaldirektör – utsattes för vad som inte bara jag då utan också JO (pdf-nedladdning) senare skulle anse utgöra grundlagsbrott. Eliasson avfärdade mig bryskt, för att senare framföra rena lögner om mig i tidningen Dagens Nyheter!

En person som legitimerar grundlagsbrott och är en lögnare kan enligt mitt sätt att se aldrig komma ifråga för någon som helst maktpåliggande befattning inom svensk statsförvaltning.

Eliasson har likväl nu under en tid av Sveriges nuvarande statsledning tyvärr tillåtits inneha befattningen som rikspolischef.

En tid under vilken poliserna knorrar. Åtta av tio poliser funderar på att lämna sitt yrke. Detta samtidigt som brottsligheten och behovet av att polisen kontrollerar våra gränser och våra ”utanförskapsområden” ökar.

Då uppträder lögnaren Dan Eliasson plötsligt i uniform! Detta i en tillställning anordnad av Sveriges nuvarande statsledning där man avser presentera ”en samlad insats mot organiserad brottslighet”. En tillställning som kan ses här.

Detta hans uppträdande föranleder i sin tur tidningen Barometern att införa en mycket välskriven ledare av Martin Tunström under rubriken ”Polischefens nya kläder”.

Jag citerar ett avsnitt av vad Tunström skriver:

Det var en symbolisk händelse. Eliasson har visserligen tidigare arbetat på Säkerhetspolisen, men han saknar erfarenhet från polisen. Det har han själv kommenterat med följande ord:” Det är så här, att vara polis, att ingripa ute på fältet det är en profession… Men vet du att leda en myndighet, att göra stora avvägningar, att interagera med andra aktörer det är också en profession.”

Så talar samtidens ledare. Yrkesidentitet och professionens särart spelar mindre roll när verksamheter ska mätas, jämföras och styras.

Försvarsmakten är för viktig för att överlämna åt generalerna och polisen för central för att endast vara styrd av kommissarierna. Först när försvarsmakten fick en civil generaldirektör – just nu Peter Sandwall hämtad från finansdepartementet – försvann talet om myndighetens svarta ekonomiska hål. Polisledningen behöver självklart andra kompetenser än erfarenhet från patrullering och utredning.

Frågan uppstår då varför en icke-polis ska vara rikspolischef och varför Försvarsmakten ska ha en civil generaldirektör. Och i allmänhet är frågan varför någon som inte har meriterat sig professionellt inom en viss verksamhet ändå kan anförtros leda just denna samma verksamhet?

Vi har ju ändå hittills ansett att chefen för en tingsrätt – eller för den delen Högsta Domstolen – ska vara jurist. Att en regementschef ska vara militär. Att en kyrkoherde – eller tom. ärkebiskop – ska vara präst. Det borgar ju i allmänhet för att man i vart fall har gedigen erfarenhet inom sina respektive gebit.

Bör detta kanske inte längre gälla? Det gäller tydligen redan nu inte inom vad som numera kallas Polismyndigheten. Och har nog sedan länge nästan aldrig gällt inom vad som numera kallas Migrationsverket. Sannolikt ej heller inom flera andra myndigheter.

Så Tunström sätter fingret på ett mycket intressant och relevant problem!

När det då gäller Eliassons uppträdande i uniform så är det inte minst mot bakgrund av allt det som anförts ovan ganska skandalartat.

Till en början är det en icke-polis som uppträder i polisuniform. Mycket problematiskt!

Sedan är ju sättet han uppträder på också ganska skandalartat. Att uppträda i svensk uniform förpliktar!

Har Dan Eliasson aldrig lärt sig knyta en slips? Om han nu nödvändigtvis måste uppträda i lånta fjädrar så kunde han väl åtminstone ha dragit åt slipsen i stället för att låta knuten hänga löst.

Hans uppträdande i uniform så som framgår av fotot ovan är alltså inget mindre än en skam för svensk polis!

Men: Om man nu ändå bär en sådan polisuniform så har man rätt – jag skulle säga närmast skyldighet! – att på denna bära s. k. släpspännen, dvs. märken som anger vilka utmärkelser man fått. Sådana släpspännen fästs till vänster på bröstet.

Eliasson bär märkvärdigt nog inga sådana släpspännen alls! Hur ska man tolka det?

Släpspännet som refererar till Medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst saknas. Brister Eliasson kanske i nit och redlighet? (Mitt svar är givet, men det är inte jag som beslutar.)

Släpspännet som refererar till Försvarsmaktens värnpliktsmedalj saknas också. Har Eliasson inte fullgjort värnplikt?

Eliasson kanske har dessa utmärkelser, men varför inte då visa det, i stället för att låta svenskarna tveka? Om han nu ändå måste framträda i ”lånta fjädrar” …

Nå! Som framgår i Expressen har Eliasson dock, sina eventuella utmärkelser till trots, tidigare gjort sig känd för att ha slagit sönder fönsterrutor i sin dåvarande hemort. – Samt att ha framfört ett slags musik kallat ”Knulla i Bangkok”. Han hyser därjämte av allt att döma även djup beundran över sin farfar kommunisten som sprängde en järnväg på 1930-talet.

Min morfar var också kommunist, men ägnade sig uteslutande åt att bygga järnväg, i synnerhet Inlandsbanan. Han förstörde aldrig någon järnväg så vitt jag vet. Men Eliassons farfar tyckte dock tydligen tvärtom att det var bättre att förstöra än att bygga.

Kanhända är det ett liknande förstörelseverk som Eliasson nu, i sin farfaders efterföljd, fortfarande ägnar sig åt. Nu som rikspolischef. Förut som generaldirektör för Migrationsverket. Och tidigare som biträdande chef inom Säkerhetspolisen och som chef för Försäkringskassan.

Tja, att han inget hade emot att företrädare för Migrationsverket ägnade sig åt grundlagsbrott, det är alldeles klart. Liksom att han ljugit om mig i Dagens Nyheter.

Är det bara jag som inte riktigt förstår varför grundlagsbrott och lögner, hyllandet av kommunistiska farfäders förstörelseverk, eget brottsligt sönderslagande av fönster, är så meriterade att den som dels i förekommande fall själv gjort sig skyldig till detta, dels hyllat detta, kan vara rikspolischef!?

Mera om Eliassons bristande rättspatos kan du läsa här.