Flyktingfrågan och krisen för demokratin samt skillnaden mellan att ha rätt och att få rätt

Så har då Sveriges nuvarande statsledning i ett delvis tårfyllt tillkännagivande presenterat åtgärder för att ytterligare inskränka möjligheten att få permanent uppehållstillstånd i Sverige på grund av skyddsbehov. Inga andra än s. k. kvotflyktingar ska enligt åtgärdsförslaget få permanent uppehållstillstånd. Alla andra skyddsbehövande ska få tidsbegränsade uppehållstillstånd som ska omprövas när tillstånden utlöpt. ”Regeringen vill” nämligen ”… under en period anpassa asylreglerna till miniminivån i EU för att fler ska välja att söka asyl i andra EU-länder.” Detta bland annat emedan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har slagit ”larm om att viktiga samhällsfunktioner inte klarar av ansträngningen”. Den ansträngning nämligen, som det medför att alltför många asylsökande vill söka asyl just i Sverige.

Men varför då? Företrädare för Sveriges nuvarande och tidigare statsledningar har ju uttalat att vi bör ”öppna våra hjärtan” (Reinfeldt, M) och att de aldrig kommer ”att försvåra för människor att komma till Sverige” (Fridolin, Romson – foto ovan t. v. – och Ferm, MP, i DN 2014-05-30, enligt vad Tove Lifvendahl skriver i SvD.

Men nu gör MP det ändå! Och enligt Anna Kinberg Batra (M, precis som Reinfeldt) är det numera hårdare bud som bör gälla.

Det är visserligen bra att MP och M kommit till viss sans. Statsledningens åtgärdsförslag får stöd av alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet.

Men det är ändå konstigt eller anmärkningsvärt eller kanske skandalartat att det riksdagsparti som år efter år varnat för att denna situation ska uppkomma, nämligen Sverigedemokraterna, alltjämt inte anses ”rumsrent”. Ett parti som definitivt är om inte störst så bland de tre största riksdagspartierna i dagens väljaropinion.

Sverigedemokraterna måste anses ha fått rätt i det de hävdat under lång tid, nämligen att invandringen till Sverige måste hejdas. Men när de gjort det har de t. ex. av Sveriges nuvarande statsminister Löfven beskyllts för att vara nyfascister!

Man kan då fråga sig om det kanske inte numera är berättigat att kalla även Löfven för just nyfascist, i synnerhet just när han i praktiken anammat Sverigedemokraternas politik!

Och det har ju för den delen också alla andra riksdagspartier mer eller mindre gjort. Alla partier utom Vänsterpartiet.

Det hedrar i viss mycket ringa mån Vänsterpartiet att man står fast i sina övertygelser, hur vansinniga de än må vara.

Det hedrar dock i än större utsträckning Sverigedemokraterna, dels att partiet står fast i sina övertygelser, dels att alla de övriga riksdagspartierna nu visar sig dela Sverigedemokraternas uppfattning i invandringsfrågan.

Ett problem för alla andra partier utom (V) och (SD) är då hur de inför sina väljare ska förklara sin totala omsvängning från närmast fri invandring till att stoppa den så mycket det bara går.

De väljare som tidigare röstat på alla dessa partier måste väl också ha stått för närmast fri invandring. Om nu alla dessa partier plötsligt inte står för närmast fri invandring så bör väl många av deras väljare rimligen finna sig föranlåtna att lämna alla dessa partier. Men så sker inte. Inte än i alla fall. Resultatet av en helt ny opinionsundersökning kan läsas här.

Det är ju då väldigt oroväckande för demokratin om riksdagspartierna och i synnerhet de partier som ingår i Sveriges nuvarande statsledning kan förändra sin politik så att den blir motsatsen av vad den varit förut, och detta utan att väljarna reagerar!

Hur kan det vara så att Socialdemokraterna får lika många väljare oavsett om man vill ha en närmast fri invandring eller också stoppa den så mycket det bara går? Motsvarande fråga kan ställas beträffande alla andra partier – utom då (V) och (SD).

I SvD i torsdags kan man läsa att ”sju av tio svenskar ställer sig bakom regeringens nya skärpta asylpolitik”.

En politik som Sverigedemokraterna länge har strävat efter.

Det är först när läget blir akut som svenskarna vaknar. Fast tydligen ännu inte i den utsträckning att de är beredda att ge Sverigedemokraterna rätt. För svenskarna tycks ju ännu i förvånansvärt hög utsträckning stödja de gamla vanliga partierna. De ”naiva” partierna, för att citera Löfven.

Slutligen apropå rubriken: Sverigedemokraterna måste nog under lång tid sägas ha haft rätt i denna fråga. Trots det kämpar alla övriga riksdagspartier nu som alltid mot att låta dem få rätt. Detta kan jag inte beteckna som annat än ytterligare ett utslag av just den naivitet som ännu tycks besjäla alla riksdagspartier – utom då Sverigedemokraterna. Det är en kamp mot verkligheten. En kamp som därmed är dömd att förloras!