Tågföretaget SJ tycks ha gjort sig skyldigt till grov människosmuggling

Jag citerar till en början från Utlänningslagens (SFS 2005:716) 20. kap.:

8 § Den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen
komma in i eller passera genom Sverige, en annan EU-stat eller
Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein döms för
människosmuggling till fängelse i högst två år.

Är brottet att anse som grovt döms för grov människosmuggling
till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid
bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om
gärningen
1. utförts mot ersättning,
2. utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal
personer, eller
3. utförts under former som innebär livsfara för utlänningen
eller annars utförts under hänsynslösa former.

Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.

För försök eller förberedelse till brott enligt denna paragraf
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2011:1209).

Det är som jag ser det, utifrån min läsning av ovanstående lagrum, alldeles klart att SJ hjälper utlänningar att olovligen passera genom Sverige. Det framgår bland annat här och på fotot t. h. (Fotograf: Gusten Holm). Att det är fråga om grovt brott framgår av andra stycket 1 och 2 ovan: Brottet/brotten har nämligen utförts mot ersättning och avsett ett stort antal personer (”flera hundra” enligt länken).

Att uppsåt föreligger att hjälpa är också uppenbart. SJ tillhandahåller ju just denna resetjänst, just i avsikt att hjälpa, inte enbart olovligt resande visserligen, men i detta/dessa fall uppenbart så. Läs även här, det det framgår att SJ slopat ”id-kravet”.

Till yttermera visso säger SJ:s sageskvinna att SJ ”kommer … att hjälpa till på alla sätt och vis för att man ska kunna ta sig dit man vill”. Men att ”hjälpa”, ja det får ju SJ inte alls göra enligt vad som uttryckligen föreskrivs i Utlänningslagen! Det är ett brott enligt Utlänningslagen om SJ gör så. SJ:s sageskvinna tycks alltså uttryckligen uppmana till brott! En sådan uppmaning kan i sig anses brottslig, nämligen enligt Brottsbalkens 16 kap 5 §. Brottet kallas ”uppvigling”. – Så pass!

Märk väl också att det går flera tåg! Det är alltså rimligen fråga om upprepad brottslighet från SJ:s sida, när SJ hjälper till.

Så tolkar jag rättsläget. Men inte många tycks bry sig.

För samtidigt som SJ tydligen ges fria händer att bryta mot lagen hur mycket som helst, ja då grips en enskild person för att en gång ha infört två personer till Sverige. Personen är misstänkt för just grovt brott. Ingen upprepad brottslighet dock. Bara två smugglade personer. Det finns fler exempel på när enskilda personer åker dit. Men SJ, som fraktar hundratals personer genom Sverige upprepade gånger, går fria.

Det finns någonting som heter likhet inför lagen. Samt rättssäkerhet. Eller fanns, i vart fall. Numera tycks svensk lag antingen tillämpas helt oproportionerligt. Eller i enlighet med dagsformen. Eller kanske inte alls. Eller bara mot dem man vill sätta åt. Som enskilda privatpersoner.

Godtycket tycks vara satt i system.

En företrädare för den svenska polisen har ju nyligen uttalat att ”man [inte kan] stirra sig blind på en lag”! OK. Den gången var det Dublinförordningen som inte skulle tillämpas. Nu gäller det av allt att döma framför allt att inte tillämpa Utlänningslagen.

Enskilda människosmugglare, enstaka enskilda privatpersoner, ja de ska tydligen sättas åt, medan de stora brottslingarna av allt att döma går fria.

Om detta elände tillåts fortsätta, är anarkin nära.

”Nöd bryter lag”, kanske någon invänder. Visst, men givet att alla dessa personer är flyktingar, hade de garanterat fått asyl i något av alla de andra länder de passerat på vägen hit. T. ex. Grekland, Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike, Tyskland eller Danmark. För alla dessa stater har tillträtt 1951 års flyktingkonvention!

Deras ”Drang nach Norden” (längtan till Sverige med omnejd) är således garanterat inte förorsakad av att de är i behov av asyl, dvs. skydd mot förföljelse, just i Sverige eller i Norden. För det hade de kunnat få i var och en av nyss nämnda stater.

Inte heller förorsakas den av att de befinner sig i nöd. Orsaken är en helt annan, en som definitivt inte har med nöd, flykt eller flyktingskap att göra. En orsak som definitivt inte borde föranleda vare sig SJ eller andra att bryta mot svensk lag, och – när det gäller SJ men tydligen inte när det gäller enskilda privatpersoner – dessutom komma undan med det!

– Du undrar säkert över vad som är orsaken eller hur. Jo, orsaken är med stor sannolikhet den att man vill skaffa sig ett bättre liv. Gott så, men ingen anledning för svenska myndigheter att underlåta att tillämpa svensk lag, och lagföra dem som bryter mot svensk lag – som nu antagligen SJ gör. Jag kan för egen del komma på en hel del saker att göra som definitivt bryter mot svensk lag och som skulle leda till att jag fick ett bättre liv. Jag väljer att inte göra sådant. För jag skulle säkerligen få ett kännbart straff.

Men när syriska m. fl. medborgare bryter mot bl. a. Dublinförordningen, som gäller som svensk lag, i samma syfte, dvs. att finna ett bättre liv, ja då leder det inte till någon som helst påföljd/straff. De kommer undan! SJ kommer också undan!

Således: Utlänningar som under sken av att vara flyktingar vill få ett bättre liv och i detta syfte, samt med ett svenskt statsägt företags, SJ:s, hjälp, bryter mot svensk lag, behandlas bättre än svenska medborgare som i samma syfte bryter mot svensk lag.

Är det inte lite konstigt minst sagt. Varför ska rätten att bryta mot Sveriges lag i syfte att skaffa sig ett bättre liv endast gälla utlänningar men inte svenskar?

Anarkin är som sagt antagligen nära. Rättsstaten faller samman alltmer. Likheten inför lagen tycks vara upphävd.

Som jag sagt många gånger förut: Rätta mig om jag har fel!

Länkar: Mera här om gripanden av privatpersoner, även svenskar, utomlands; En diskussion i Svenska Järnvägsklubbens forum ”Postvagnen”.