Krisen i flyktingfrågan förvärras: Statsledningen presenterar tio tandlösa reformpunkter

Stefan Löfvens tal på Medborgarplatsen i Stockholm igår bestod i huvudsak av floskulöst snömos, utan minsta tecken till reell verklighetsförankring. Till och med Lena Mellin i Aftonbladet håller med!

Sveriges nuvarande statsledning, vari Löfven ingår, presenterade dessutom idag vad man kallar för ”Sveriges tio ståndpunkter för att reformera EU:s flyktingpolitik”. Kanske inte riktigt så ”mosigt” som Löfvens tal – men näst intill!

Bortsett från det uttryck för en grandios självbild som består i att kalla en alltmer försvinnande liten minoritet av riksdagspartierna för ”Sverige” – så kan man med några få undantag närmast bortse från resten av innehållet också.

Här är deras – inte ”Sveriges” – grandiosa ståndpunkter:

1. Att EU ska inrätta en permanent och tvingande omfördelningsmekanism vid katastrofer.

2. Att EU ska fortsätta att prioritera att rädda liv.

3. Att alla EU:s medlemsstater ska ta sitt ansvar för att upprätthålla EU:s yttre gräns och leva upp till asylreglerna.

4. Att EU:s asyl- och gränsmyndigheter ska förstärkas.

5. Att EU ska fortsätta att bekämpa människosmugglarna.

6. Att EU får till stånd ett effektivt och humant återvändande och enas om ett återvändandeprogram.

7. Att EU skyndsamt ska enas om ett system med säkra länder.

8. Att EU kraftigt ska öka antalet kvotfly[k]tingar till cirka 100 000.

9. Att EU-kommissionen föreslår fler lagliga vägar till EU.

10.Att EU behöver en mer aktiv utrikes och biståndspolitik för att hjälpa människor på plats.

Källa.

Samtidigt som allt detta saknar konkretion och framstår som ett hast- och hafsverk, går punkterna delvis inte att förena inbördes rent logiskt. De står delvis i inbördes motsättning till varandra.

Jag ska försöka förklara genom kommentarer till envar av punkterna.

1. Hur definierar statsledningen en katastrof? Utlänningslagen saknar definition. I 4 kap. 2a § utlänningslagen definieras en s. k. ”skyddsbehövande i övrigt”, nämligen bl. a. som en utlänning som inte kan återvända till sitt hemland på grund av en ”miljökatastrof”. Men den nuvarande krisen i flyktingfrågan har knappast utlösts av en miljökatastrof. Punkten 1 är obegriplig.

2. Det vore väldigt konstigt om EU inte skulle fortsätta att prioritera att rädda liv. Det är väl inte bara EU:s utan varje anständig människas första prioritet. Har så varit. Kommer att förbli. Punkten två är alltså till sin karaktär en uppenbar självklarhet.

3. Vad betyder det att ”upprätthålla” en gräns? I min värld betyder det närmast att låta gränsen vara kvar där den är och inte flytta den. Och det är väl ingen som vill flytta någon statsgräns? (Utom möjligen en hel del ”palestinier” som vill utplåna Israel.) Statsledningen verkar dock lägga in någon annan betydelse, kanske i termer av att försvara gränsen, vilket väl inte heller är en helt orimlig tolkning. Men mot vad? Tja, väl inte mot flyktingar i vart fall. För varför ska man hålla dem härifrån om de ändå får tillstånd när de väl kommer hit? Ologiskt, minst sagt. – Vidare: Vad innebär det att leva upp till asylreglerna? Vilka regler är det som brister? Jag fick en gång lära mig att det är viktigt att ”värna asylrätten”, dvs. sålla agnarna från vetet och bevilja tillstånd till skyddsbehövande samt neka tillstånd till de som inte är skyddsbehövande. Men att ”värna asylrätten” säger statsledningen inte ett ord om.

4. Förstärka asyl- och gränsmyndigheterna? I syfte att de ska göra vad? Hålla skyddsbehövande borta från EU? Tvinga dem ut i döden i rangliga båtar? Eller kanske att omrikta myndigheterna till att göra det jag föreslår i punkten 5:

5. Bekämpa människosmugglarna vill man också. Som jag skrev i mitt inlägg igår, är det relativt enkelt och billigt att inrätta mottagnings- och asylprövningsenheter exempelvis för syrier i Turkiet, och hänvisa alla asylsökande syrier dit. Om varje asylsökande syrier och människosmugglare vet att varje försök att ta sig in i EU utan tillstånd från prövningsenheterna i Turkiet, är dömt att misslyckas, och enbart leder till att de sänds till Turkiet, skulle det rycka undan grunden för all människosmuggling och föra det goda med sig att ingen människa behövde riskera döden på Medelhavet. Allt de asylsökande behöver göra är bara att uppsöka enheterna i Turkiet. Människosmugglarna behöver alltså inte bekämpas; tar man bara bort deras kundunderlag så smälter de bort som snö i solsken. Det gör man enkelt genom att förfara på ovan beskrivet sätt.

6. Återvändande var det ja. Det är ju mycket enklare att återvända till Syrien från Turkiet än från Sverige. Vi bör också betänka att detta är UNHCR:s första alternativ. Återvändande. Att resa till ett tredje land som Sverige, så kallad vidarebosättning, är som jag läser UNHCR:s hemsida det alternativ som bör övervägas först i sista hand. – Givetvis bör ingen tvingas återvända till Syrien i dagsläget, men om t. ex. Sveriges nuvarande statsledning tillsammans med andra fria länders regeringar kunde enas om att sätta in sin militär för att bekämpa och slå IS i Syrien, och – vilket nog tycks nödvändigt – också bekämpa den nuvarande syriska regimen, jämnas vägen för ett snabbt återvändande. Sverige har hittills bestämt att skicka ett fåtal militära instruktörer till Irak för att stödja kurdernas kamp. Utmärkt i och för sig – men helt otillräckligt.

7. Ett system med säkra länder är enligt min och många av mina kollegors bedömning definitivt inte bra. Varje asylsökande har rätt till en individuell prövning utifrån de individuella skäl som varje sökande uppger. Att rakt av avfärda sådana skäl enbart med hänvisning till att någon förment högre myndighet på avlägsen plats – Bryssel? – kanske t. o. m. i förgången tid bestämt att så ska ske för att sökandens hemland i någon oklar mening är ”säkert” – ja det är i alla fall inte rättssäkert. Då värnar man definitivt inte asylrätten!

8. Här kommer vi till den enda punkten där jag håller med statsledningen. Det system som jag beskrivit under punkten 5 ovan är ett slags kvotsystem. Men jag menar till skillnad från statsledningen att antalet kvotflyktingar inte bör vara bestämt. Jag menar att alla asylsökande ska hanteras på detta sätt, exempelvis på plats i Turkiet, och ingen på plats i Sverige – eller i EU. Men antalet får bestämmas i samråd med övriga EU-stater utifrån de förutsättningar som varje EU-land har att motta flyktingar – samt utifrån den premissen att ”resettlement”, vidarebosättning, ska övervägas först i sista hand och först när återvändande till hemlandet visat sig omöjligt även på viss sikt. Se punkten 6 ovan.

9. Det ska inte vara fler lagliga vägar att som flykting ta sig till Sverige och EU. Det ska vara en och endast en. Nämligen den som jag beskrivit under punkten 5 ovan. Denna ”ståndpunkt” är ett direkt stolpskott.

10. Att hjälpa människor på plats är mycket bra. T. ex. på det sätt jag beskrivit under punkten 5 ovan. Men ännu bättre är att hjälpa människorna på plats i Syrien. T. ex. på det sätt jag beskrivit under punkten 6 ovan.

Se där lite konkretion från Sapere Aude! Nu återstår att se hur mycken konkretion som Sveriges nuvarande statsledning – eller EU – kan åstadkomma. Lite mera ”bett” vore bra! Jag har dock för egen del inga större förhoppningar, det medges.

Länk: Joakim Ruist skriver ett tänkvärt inlägg i SvD i delvis samma anda som undertecknads.