”Det öppna samhället och dess fiender” – läs och begrunda!

Så lyder – inom citationstecknen – den svenska titeln på en bok av den i grunden judiske filosofen Karl R. Popper (foto t.h.).

I del 1 av detta verk, som i original har titeln ”The open society and its enemies”, berör Popper något som han kallar toleransparadoxen. Läs noga nu. Det är inte världens bästa översättning, men god nog. Problemet, såväl som Poppers föreslagna lösning, är högaktuellt:

[O]begränsad tolerans måste leda till att toleransen försvinner. Om vi erbjuder även dem som är intoleranta obegränsad tolerans, om vi inte är beredda att försvara ett tolerant samhälle mot de intolerantas angrepp så kommer de toleranta att förgås, och toleransen med dem. – Med denna formulering menar jag t ex inte att vi alltid bör undertrycka framförandet av intoleranta filosofiska tankar; sålänge vi kan bemöta dem med rationella argument och hålla dem under kontroll genom den allmänna opinionen skulle det utan tvekan vara oklokt att undertrycka dem.

Men vi bör förbehålla oss rätten att undertrycka dem, med våld om så behövs, ty det kan visa sig att de inte är beredda att möta oss med rationella argument utan börjar med att fördöma alla argument: de kanske förbjuder sina anhängare att lyssna på rationella argument, eftersom dessa är vilseledande, och lär dem att bemöta argument med knytnävens eller pistolens hjälp. Därför måste vi förbehålla oss i toleransens namn rätten att inte tolerera de intoleranta.

Vi bör hävda att varje rörelse som förkunnat intolerans är olaglig och vi bör anse uppvigling till intolerans och förföljelse lika brottslig som uppvigling till mord eller människorov eller till att återuppliva slavhandeln.

Källa: Popper: Det öppna samhället och dess fiender, del 1, Akademilitteratur, 1980, s. 271f.

Jag ska inte orda så mycket mera om detta just här och nu. Jag konstaterar bara att det uppenbart finns sådana intoleranta rörelser, ja tom. statsledningar. Här är några: Islamiska staten, Hamas, Irans regim, Muslimska brödraskapet, Fatah, Hisbollah, PFLP.

Frågan är alltså hur tolerant vi ska vara mot de intoleranta. Knappast inte alls, skulle jag säga. Vi måste, som Popper skriver, i toleransens namn förbehålla oss rätten att inte tolerera de intoleranta. Varje rörelse som förkunnat intolerans måste förklaras olaglig.

Och vad mera är: Dessa rörelser måste bekämpas, stundom med varje till buds stående medel, exempelvis ”med våld om så behövs”.