Har både ärkebiskopen och Svenska kyrkan hamnat i diket, precis som prästens lilla kråka?

Du kanske redan har läst hennes högvördighet ärkebiskopens predikan till de nyvalda riksdagsmän som funnit det mödan värt att infinna sig till ”gudstjänsten” inför riksmötets öppnande i tisdags. Om inte kan du läsa här. Biskopinnans vapen och valspråk – översatt till arabiska – ser du till vänster.

Antje Jackelén, så heter hon, talade i predikan och anlade ett ”dikesperspektiv”: Alla hamnar vi i diket. Detta apropå den barmhärtige samari(t)e(r)n som hjälpte den person som, enligt Skriften, ”på vägen mellan Jerusalem och Jeriko blev överfallen av rövare. Han blev ju omhändertagen av den förhatlige främlingen, som i själva verket är den legendariska barmhärtige samariern.” Men, säger hon, ”hans bror, hans syster, hans barn – de ligger fortfarande där, på vägarna i det Heliga landet, på gatorna i Syrien och Irak, i Ukraina, Nigeria, Liberia, i Medelhavets vågor och på så många andra platser i världen, berövade sin värdighet, halvdöda eller döda. Och just nu blir de fler för varje minut som går. Framför våra ögon. … Vilka är de – männen, kvinnorna och barnen som ligger i världens diken? Ofta ger vi dem samma namn allihop. Namnet ”De andra”. Det är de andra som är i diket. Vi kör ju på vägen!”

Hennes predikan bär förvisso även drag av viss ödmjukhet: ”Det är inte de andra som är i diket utan du och jag. Det är inte vi som är världens barmhärtige samarier utan också vi är i behov av den andre, den främmande, den ratade för att bli sant mänskliga. (Just samarierna var de främmande, de ratade av sin tid)”.

Jag kan dock inte undgå, och kanske var det också avsett av hennes högvördighet, att tänka på barnvisan ”Prästens lilla kråka”. Texten till den lyder ju som bekant så här:

Prästens lilla kråka skulle ut och åka,
ingen hade hon som körde.
Än slank hon dit, än slank hon hit,
än slank hon ned i diket.

Hennes högvördighet lyckas inte så bra med att definiera ”den andre”, nämligen. En mycket distinkt definition tillhandahålls dock av islamisterna, som säger att ”de andra” är de som inte underkastar sig den islamiska lagen, och som därför ska dö, i den mån de inte accepterar att betala tribut, ”jizya”. Den s.k. Islamiska staten, som för närvarande härjar i Syrien och Irak, accepterar dock ingen jizya; ”de andra” ska dö ovillkorligen, tydligen helst genom att få halsen avskuren. Detta gäller inte minst de kristna, ”de ratade” av vår tid för att citera hennes högvördighet. De som inte endast ska berövas sin värdighet, utan de som redan från början saknat värdighet. De kristna, judarna, jezidierna, kort sagt alla som inte redan underkastat sig den islamiska lagen.

Enligt islamismens synsätt finns alltså inget som helst behov av ”den andre, den främmande, den ratade” för att bli sant mänsklig. Nej, alla dessa andra och främmande saknar värdighet, ska ratas och i värsta fall ska de dö.

Man kanske inte kan begära att detta problemkomplex ska beröras i dess helhet i en predikan av detta slag. Men något tål det väl att tänkas på?

Jackelén gör dock inte det. Åtminstone säger hon inget om det.

Nå. Svenska kyrkan är knappast längre en kyrka i egentlig mening, utan har snarare övergått till att vara en vänsterextrem propagandaorganisation, som dessutom ofta står i antisemitismens tjänst.

Om detta har jag skrivit tidigare, t. ex. här:

Man hoppas att svenska kyrkan någon gång kunde ta sitt eventuella förnuft till fånga och faktiskt kräva att islamisterna, vare sig de finns i Gaza eller i Mosul eller någon annanstans, avslutar eller förmås avsluta sina angrepp på judarna och de kristna – och för den delen på den västerländska civilisationen. ”Fred” leder ingenstans i förhållande till islamismen som typiskt sett inte söker fred med ”otrogna” som kristna och judar, utan ”seger”. Detta genom att krossa såväl judendomen som kristendomen – och den västerländska civilisationen. Det är dags för svenska kyrkan att inse det.

Jag har också skrivit här om kyrkomötet 2012:

Svenska Kyrkan tror att Israel ockuperar Gaza. Men det finns ingen enda israelisk soldat i Gaza. Detta uttalande är därmed alldeles falskt – även om ståndpunkten tyvärr delas av mången stat, inklusive Sverige tror jag.

Man stödjer dessutom bojkott mm. mot att judar ska få bo och verka i Judéen och Samarien (Västbanken). Västbanken ska tydligen enligt kyrkan vara judenrein? Helt enligt nazistisk ideologi i så fall. Enligt denna ideologi ska nämligen hela världen vara just detta: judenrein. Judarna ska utplånas! – Man säger också att man vill stödja ”de krafter i Gaza som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter”. Men vilka krafter skulle det vara då? Knappast Hamas, som är en islamistisk och islamonazistisk organisation som vill utplåna Israel. Den islamiska lagen som islamisterna vill införa står dessutom i motsättning till demokratins grundläggande principer. Fatah vill också utplåna Israel. En annan organisation som verkar i Gaza är Palestinska Islamiska Jihad (PIJ) – som också vill utplåna Israel.

Det finns knappast någon tongivande organisation i Gaza, som inte vill utplåna Israel och som därmed motsätter sig såväl demokrati som mänskliga rättigheter. Man undrar alltså vem Svenska Kyrkan egentligen vill samarbeta med?

Jag skrev på samma ställe även följande:

Man vill att entiteten ”Palestina” ska bli ”fullvärdig medlemsstat i FN”. Kriterierna för att vara stat är att man har en befolkning, ett territorium och kontroll över detta territorium. Nog finns det ”utanför 1967 års gränser” en befolkning, som då – märk väl! – består av både judar och araber. Man har möjligen ett territorium, vars gränser dock inte är fastställda i fredsförhandlingar med den grannstat som man vill utplåna (åtminstone vill t.ex. Fatah, där palestiniernas ”president” Mahmoud Abbas är ordförande, utplåna Israel). Men man har definitivt inte kontroll över detta territorium. Kriterierna är alltså inte uppfyllda.

Frågan kan ju också ställas varför kyrkan tycker att den entitet – Palestinska entiteten – som vill utplåna staten Israel, uppfyller det grundläggande kriteriet för att vara medlemsstat i FN, som går ut på att staten ska leva som en god granne i förhållande till de intilliggande staterna. För det vill ju ingen av de tongivande krafterna i den Palestinska entiteten göra. Dessa krafter vill entydigt utplåna Israel. Därmed är det enligt mitt sätt att se uteslutet att någon palestinsk entitet någonsin kan bli medlem av FN, så länge de tongivande krafterna där vill utplåna sin grannstat.

Min slutsats var då, år 2012, denna: ”Svenska Kyrkan måste nog tyvärr i realiteten härmed anses ha ställt sig i islamonazismens, antisionismens och antisemitismens tjänst.” Det finns ännu år 2014 ingenting, inte ens i hennes högvördighets predikan i tisdags, som tyder på något annat.

Så nog ligger såväl prästens lilla kråka som hela svenska kyrkan med den i diket med förlov sagt. Frågan är om hon någonsin ska komma upp på banan igen. Jag tvivlar. Det måste nämligen finnas någon som kör, någon körsven. Herren Gud och Jesus kanske någon kristen tycker, men hennes högvördighet har avvisat sådan ledning, åtminstone enligt vad ledarskribenten i Världen Idag Lukas Berggren ansåg förra hösten:

Svenska kyrkan får i Antje Jackelén en biskop som inte tror på jungfrufödseln, som inte tror på en dubbel utgång, som inte tror på ett helvete, som inte tror att det är skillnad på islams gud och den kristne guden – Herren, som inte tror att Jesus är den enda vägen till Gud. Det är alls inte vår sak att döma andra människor, så låt oss undvika att gå i den fällan. Men vi måste kunna bedöma, eller urskilja, vad som är kristen tro och inte. Och låt det bli tydligt: detta är inte kristen tro.

Inte undra på att man hamnar i diket om man har en ärkebiskop som tycker så. Tom. kan det gå för svenska kyrkan som för kråkan på bilden överst t.h. Om man inte tar sig till vara medan tid är alltså!