Jag läste i Svenska Dagbladet i fredags den 9 maj ett inlägg på Brännpunkt författat av EU-kommissionären Cecilia Malmström tillsammans med vår EU-minister Birgitta Ohlsson, båda (FP). Rubriken löd ”Hög tid att inse att nazismen återigen mobiliserar i Europa”.
Jag tänker inte referera innehållet i inlägget närmare. Jag ger författarna utan vidare rätt. Nazismen är på frammarsch i Europa. – Precis som den antidemokratiska islamismen och den antisemitiska islamonazismen också för den delen. Rörelser som författarna talar tyst om, men som florerar mångenstädes, bland annat just i Europa.
Det är gott och väl att författarna åtminstone uppmärksammat det nazistiska hotet mot demokratin. Vid en jämförelse med hotet från de vänsterextrema rörelserna i Sverige i form av t. ex. den Revolutionära Fronten, har dock Säpo bedömt att detta är större än hotet från nazisterna Läs här.
Måhända borde Malmström och Ohlsson kanske därför snarare ha fokuserat på detta större hot? Fast de kanske har kunskaper och insikter som Säpo inte har?
När man därefter betänker att deras parti, Folkpartiet, i ohelig allians med alla andra riksdagspartier – utom Sverigedemokraterna – i riksdagen nyligen godkänt ytterligare stora överföringar av svenska skattebetalares pengar till antisemiterna i ”Palestina” blir man aningen förvånad. Ett annat riksdagsparti i denna oheliga allians, nämligen Socialdemokraterna, kallar till och med al-Fatah, det ”palestinska” partiet som avser att utplåna den sionistiska ekonomiska, politiska, militära och kulturella existensen i Palestina, för sitt ”kära systerparti”!
Hur kan svenska socialdemokrater känna frändskap med antisemiter som vill utplåna Israel?
Hur kan en EU-kommissionär och ett svenskt statsråd finna det angeläget att varna för nazism i Europa samtidigt som deras parti i Sveriges riksdag inte har något som helst problem med att godkänna årliga mångmiljonbidrag till nazister i ”Palestina”? Frågan blir än mer brännande eftersom jag vet att Birgitta Ohlsson är en uttalad Israelvän.
Är det i sin ordning att vara nazist i ”Palestina” men fel i Europa? Hur ska man annars tolka det faktum att nazismen i ”Palestina” utan vidare tillerkänns ett mycket generöst svenskt ekonomiskt bistånd, till skillnad från nazismen i Europa som i stället får skarp och välförtjänt kritik?
Många frågor blir det, men jag har inte svaren.
Förklara den som kan.
Jag kan för min del bara avslutningsvis återge en helt ny film – daterad den 2 maj 2014 – från Palestinian Media Watch, som talar för sig själv: Barn i Gaza indoktrineras till att bli antisemiter. Stöder verkligen alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna detta – samtidigt som man tar avstånd från motsvarande fenomen i Europa? Är nazismen i Europa sämre än den i ”Palestina”? Det är ju bara den europeiska nazismen som statsrådet och kommissionären tar avstånd från. Oj, nu blev det ännu fler frågor. Men här är då själva filmen: