Från tvåstatslösning till ”ett folk, ett rike” (och ”en Führer”)?

Tecknaren Dry Bones förmedlar följande intressanta frågeställning:

Steg ett i bilden verkar tyvärr de flesta vara överens om. Judéen och Samarien ska vara ”judenfrei”. Frågan uppstår varför inga judar ska få bo där, när det bor massor av palestinska araber i Israel?

Jo, säger de politiskt korrekta, Judéen och Samarien (”Västbanken”) är ”ockuperat” av Israel, nämligen, och till sådant område får ingen ockupationsmakt förflytta sin befolkning. Därför ska de som flyttat dit bort.

Mot detta talar givetvis enkla fakta, såsom att ett territorium endast kan ockuperas i den mån det tidigare tillhört en annan stat, vilket ”Västbanken” inte gjort sedan det tillhörde antingen det Osmanska riket eller möjligen sedan det ingick i det Brittiska mandatet Palestina. Men vare sig Turkiet eller Storbritannien har såvitt känt anmält några anspråk på området. Jordanien annekterade visserligen området efter sitt angrepps- och utplåningskrig mot den judiska staten Israel år 1948, men Jordanien har därefter avsagt sig anspråk.

Ett annat faktum som talar däremot är det som sägs i den IV. Genèvekonventionens Artikel 49: ”Ockupationsmakt må icke deportera eller överflytta delar av sin egen befolkning till område, som den ockuperar”. Men det är väl ingen judisk ”bosättare” på ”Västbanken” som blivit deporterad eller överflyttad dit mot sin vilja? Allt har skett på frivillig basis vad jag vet. – Och eftersom ”Västbanken” inte är ockuperad är IV. Genèvekonventionen redan därigenom irrelevant.

Emellertid säger de politiskt korrekta, i antisemiten Mahmoud Abbas efterföljd, du vet den ”palestinske” ”presidenten”, tillika ordförande i al-Fatah – de svenska socialdemokraternas ”kära systerparti” för övrigt – som i sin stadga har som syfte att utplåna Israel, att man icke erkänner Israel som en judisk stat. Man kräver att många araber och deras ättlingar som flytt eller lämnat den judiska staten ska ha ovillkorlig rätt att återvända.

Misstanken uppstår att man dels vill få bort judarna från ”Västbanken”, dels översvämma nuvarande Israel med araber för att därigenom göra judarna till ett dhimmi-folk i sitt eget land, i den mån de överhuvudtaget ges rätt att leva. (Här några citat från framlidna Hamas-potentater). Judarna ska fördrivas eller förmås att underkasta sig, så att det arabisk-muslimska folket får härska. Detta ligger helt i linje med islamismen som i huvudsak kräver alla folks och staters underkastelse under islam. Annars ska de dö, eller i bästa fall bli just ”dhimmi”.

Så steg två i bilden ovan, ett steg som verkar nog så logiskt, kommer aldrig att accepteras av de politiskt korrekta, av antisemiterna och islamisterna. För enligt islamisterna får ett av islam erövrat land aldrig uppges, och enligt antisemiterna ska judarna dö och har därför givetvis ingen rätt till ett eget ”arabenrein” land – något som visserligen judarna i Israel aldrig någonsin haft för avsikt att skapa. Att de politiskt korrekta aldrig kommer att acceptera denna logik beror givetvis på att de står på islamisternas och antisemiternas sida för närvarande. Det är judarna och den judiska staten som ska göra eftergifter. Aldrig islamisterna och antisemiterna. Tråkigt men sant.

Ett tråkigt exempel på sådan politisk korrekthet fick man om man lyssnade på Godmorgon Världen i Sveriges Radio förra söndagen den 9 februari. Det var Göran Rosenberg som till synes helt och hållet kapitulerade inför islamismen och antisemitismen, nästan som om han redan anser sig vara en dhimmi. Hans krönika kan du läsa här och lyssna till här.

Bland annat menar han att

en rent territoriell uppdelning i en israelisk och en palestinsk stat [blir] allt svårare att genomföra i takt med att de israeliska bosättningarna på ockuperad mark fortsätter att växa, och nu har över en halv miljon invånare, och i många fall vuxit till städer och förstäder sammanlänkade med Israel i ett system av separata säkerhetsvägar till vilka de ockuperade palestinierna inte har tillträde.

Nåja, svårigheterna har funnits ända sedan FN:s delningsplan år 1947 vilken arabstaterna inte alls accepterade. De har nästan utan undantag inte accepterat någon judestat överhuvudtaget, någonsin och fortfarande inte. Att ytterligare en halv miljon judar har bosatt sig utanför den staten kan knappast göra så mycket från och till i detta avseende. Därom tiger Rosenberg.

Och säkerhetsvägarna är just detta: de är till för judarnas säkerhet. Varför skulle de som i hög utsträckning är judarnas och judestatens fiender få tillträde till sådana vägar? Rosenberg tiger.

Vidare skriver Rosenberg följande apropå svårigheterna att genomföra en tvåstatslösning:

Svårt också så länge det finns ministrar i den israeliska regeringen som företräder uppfattningen att en palestinsk stat är en otänkbarhet, och att bosättningarna är en självklarhet …

Nåja, hela den ”palestinska” ledningen anser ju att en judisk stat på motsvarande sätt är otänkbar. Abbas säger att ”Erkännandet av Israel som en judisk stat är uteslutet”. Så varför hacka endast på judarna. – Och ingen hävdar ju annat än att de arabiska bosättningarna i Israel är en självklarhet, så varför gäller inte det omvända enligt Rosenberg? Vilket av ”Dry Bones” två steg i bilden är mest rasistiskt?

Ett tredje citat från Rosenbergs krönika kommer här:

Vad israelerna därför så sakta borde börja fundera över är den vart den andra vägen leder; vägen mot fortsatt ockupation och förtryck av miljoner människor utifrån etniska och religiösa kriterier, och därmed mot fortsatta brott mot internationella lagar och konventioner, och därmed mot ökad politisk och ekonomisk isolering i världen.

Att de palestinska araberna, islamisterna och antisemiterna eventuellt skulle ha något att fundera över, t. ex. deras ledares uttryckliga önskan att utplåna Israel, en avsikt som framkommer såväl i Hamas, PLOs, al-Fatahs och PFLPs stadgor (motsvarande), samt dessutom uttalas av Hisbollah och den iranska statsledningen och som även framgår i Arabförbundets stadga om mänskliga rättigheter(!), ja det är ingenting som Rosenberg tycks ha något att säga om. All kritik riktar han i stället mot den stat som alla dessa organisationer, stater och entiteter vill utplåna!

Slutligen säger och skriver Rosenberg detta apropå något han kallar vägen bortom tvåstatslösningen:

[P]å den vägen finns det rimligen bara ett vägskäl kvar; i den ena riktningen vägen mot en apartheidstat, i den andra riktningen vägen mot demokrati och lika rättigheter också för palestinierna.

Om palestinierna med fredliga medel börjar driva det kravet istället för kravet på en egen stat, och i stora demonstrationer kräver att få färdas på de etniskt separerade vägarna genom västbanken, och promenera på de etniskt separerade gatorna i Hebron, och passera genom de etniskt dragna murarna och vägspärrarna, ja då är det svårt att se hur Israel med våld kan undertrycka sådana manifestationer utan att undgå en tilltagande politisk och ekonomisk isolering i världen.

Men att ”palestinierna” skulle avstå från att driva kravet på ytterligare en egen stat (vid sidan av den av palestinska araber till största delen befolkade staten Jordanien), avstå från att skapa sin apartheidstat på ”Västbanken”, en stat som ska vara ”judenrein”, bara för att få demokrati – någonting som enligt islamismen är helt otänkbart i en islamistisk stat, och lika rättigheter – någonting som islamismen definitivt inte erkänner för ”dhimmis” som Rosenberg, judar och kristna, det är ju helt osannolikt! Samtliga tongivande ”palestinska” rörelser vill utplåna Israel, och att driva kravet på egen stat är bara en taktik. Det ska vara ett folk och ett rike där, och folket och staten ska vara arabisk och muslimsk; absolut inte judisk, absolut inte demokratisk, absolut utan ”lika rättigheter”. Detta är glasklart. (Enligt islamismen ska för övrigt hela världen underkasta sig den allenarådande kalifen, eller ”Führern” för att tala i antisemitiska/nazistiska termer.)

Det finns inga etniskt dragna gränser mellan Israel och dess omgivning; det finns gränser mellan dem som mestadels vill utplåna Israel och dem som mestadels försvarar Israels rätt att existera som judisk stat. Dessa gränser måste tyvärr bestå på ett eller annat sätt, bland annat genom murar eller vägspärrar, till dess de som vill utplåna Israel antingen har besegrats eller – mera osannolikt – förmåtts att ändra sig.

Det finns dessutom en gränsdragning mellan dem som vill bekämpa islamismen och dem som är beredda att underkasta sig, att bli en ”dhimmi”.

Jag försvarar Israels rätt att existera som judisk stat och vill bekämpa islamism och underkastelse.

Göran Rosenberg tycks omfatta helt motsatta ståndpunkter. Fast kanske är han bara politiskt korrekt. Att vara det är ju tyvärr oftast en förutsättning för att få utrymme att tala i svensk statskontrollerad radio.

Tråkigt, både för Göran Rosenbergs del och för Sveriges Radios del samt för den judiska staten Israels del. Mest tråkigt blir det dock för hela den demokratiska och liberala västerländska civilisationen – och däri ingår Israel! – om denna kapitulation inför det onda som islamismen utgör allt framgent ska tillåtas utgöra det politiskt korrekta. Låt oss, som jag brukar skriva, hoppas att vi tillsammans kan lyckas med att stå detta onda emot!

– Rosenberg gjorde dock en förtjänstfull insats när han intervjuade Ingmar Karlsson på Bokmässan om hans skandalartade bok ”Bruden är vacker men har redan en man”. Lyssna här. Man kan inte lyckas jämt …

Tillägg 2014-02-17: Paul Widén – Nyheter från Israel – behandlar också Rosenbergs krönika, och är med rätta inte nådig!