Varför stöder Sveriges folk antisemiterna i ”Palestina”?

Jag skrev för en tid sedan om Björn Söders (SD) motion i riksdagen (2013/14:U202) att Sverige bör ”upphöra med biståndet till palestinierna”. Söder ger i motionen en hel del bra exempel på hur ”palestinierna” i sina skolor agiterar mot judarna och den judiska staten Israel och att judarna ska dödas och Israel utplånas. Det finns många sådana exempel från många andra håll också. Botanisera till exempel i denna blogg och du skall finna!

Sveriges riksdag beslutade dock den 17 december 2013 att avslå denna motion (se punkt 25 här), detta mot bakgrund av Utrikesutskottets betänkande, i vilket utskottet utan vidare spisning föreslog att motionen skulle avslås rakt av. Så skedde som sagt också genom beslut i Sveriges riksdag – utan vidare diskussion.

I betänkandet (pdf-nedladdning) angavs på sidan 46 följande:

I fråga om bistånd till den palestinska myndigheten, som tas upp i två motioner, konstaterar utskottet att Sverige är en stor givare av bistånd till palestinierna med ca 700 miljoner kronor per år. Förutom humanitärt stöd bedrivs sedan länge ett biståndssamarbete med fokus på palestinskt statsbyggande. Den palestinska myndigheten har trots svåra omständigheter gjort framsteg på senare år. Avsikten är att en ny resultatstrategi ska tas fram för Sveriges biståndssamarbete med palestinska partner. Hittills har strategin varit inriktad på fredsprocessen och på att främja demokratiskt palestinskt statsbyggande. Regeringen har i Sidas regleringsbrev för 2013 gett myndigheten i uppdrag att ta fram underlag för en resultatstrategi för det palestinska området (Västbanken/Gaza). Underlaget ska tas fram enligt närmare anvisningar i kommande ingångsvärden som regeringen beslutar om. Avsikten är att den nya resultatstrategin ska fortsätta att bidra till palestinskt statsbyggande, mänskliga rättigheter och demokrati, ekonomisk bärkraft och hållbar utveckling. Utskottet understryker att biståndet kräver politiska framsteg för att ge långsiktigt hållbara resultat. Därför måste palestinierna fortsätta reformarbetet, motverka våld, främja de mänskliga rättigheterna och genomföra demokratiska val.

(Att Söders motion avstyrktes rakt av framgår på sid. 113.)

Hur ska nu de svenska skattebetalarna förstå detta? Palestinierna måste ”fortsätta reformarbetet, motverka våld och främja de mänskliga rättigheterna”, sägs det. Men hur har ”palestinierna” lyckats med detta hittills? Den palestinska myndigheten hyllar tvärtom alltjämt emfatiskt de som med våld mördat judar och ger dem till och med lön – som då sannolikt delvis betalas genom svenskt bistånd. Mördarna mottas som hjältar när de frisläpps ur israeliska fängelser. Att de frisläpps ses av ”palestinierna” definitivt inte som en inbjudan till fred från Israel utan som ett svaghetstecken från den judiske dödsfienden. Sådan är den islamistiska logiken nämligen.

Hur främjar ”palestinierna” mänskliga rättigheter genom att år ut och år in understödja antisemitisk propaganda i sina skolor? Björn Söder ger några exempel, men de kan mångfaldigas. Svaret är: Inte alls. Men det bryr sig den överväldigande majoriteten i Sveriges riksdag inte om det allra minsta.

Man kan till exempel se här hur det fungerar i Gaza: Tonåringar lär sig (till höger) hur en Kalashnikov fungerar, med syfte att bli ”martyrer”. Kanske för att användas i Jerusalem (till vänster).

Och här kan man läsa om hur den ”Palestinska Myndighetens” ”president” Mahmoud Abbas applåderar att det muslimska ”jihad” borde förflyttas från Syrien till Jerusalem.

Vidare: Enligt denna blogg har samme Abbas godkänt en lag enligt vilken den som inte erkänner att de ”palestinska flyktingarna” – i vilka ingår inte endast de personer som verkligen flydde år 1948 utan också deras ättlingar i evig tid – har rätt att ”återvända” till den nuvarande judiska staten Israel, ska ”be considered as one who has committed serious criminal treason, and will be subject to every criminal and civil punishment that this crime deserves”. Läs även här. – Om Abbas skulle frånfalla kravet på återvändande skulle han alltså enligt den antisemitiska lag han själv godkänt vara att anse som förrädare!

Eftersom kravet på återvändande tydligen är ganska avgörande för ”palestinierna” förstår man nu varför ”palestinierna” aldrig kan sluta fred med Israel, så länge de vidhåller detta antisemitiska krav. – Detta antisemitiska krav har dock vare sig Sveriges regering eller riksdag såvitt känt någonsin haft något problem med, konstigt nog.

Men eftersom kravet på ”återvändande” av alla dessa araber skulle leda till Israels utplåning som judisk stat och alltså är ett utslag av den grövsta sortens antisemitism, frågar man sig varför Sveriges regering ändå och trots detta godtar mottagandet av diplomater från den antisemitiska entitet som leds just av antisemiten Abbas och varför Sveriges riksdag utan vidare avspisar en motion som just pekar på att just den ”palestinska” antisemitismen är ett mycket stort problem, som helt riktigt borde leda till att Sverige avbryter allt bistånd till, som Söder uttrycker det, ”palestinierna”.

Detta då intill dess ”palestinierna” erkänner Israels rätt att existera som judisk stat och slutar med att hetsa mot Israel och slutar med att anklaga de personer för ”serious criminal treason” som inte anser att Israel bör utplånas som judisk stat.

Att utrikesutskottet detta till trots anser att den palestinska myndigheten har ”gjort framsteg på senare år” måste sammantaget bedömas utgöra ett närmast erkännande av att den palestinska myndigheten är rätt ute i sin antisemitism. Eller har utrikesutskottet andra goda nyheter som pekar i annan riktning?

Frågan uppkommer: Vad är det för riksdagsmän och -kvinnor som vi har valt? Antisemiter hela bunten? Att just Sverigedemokraterna skulle vara undantaget som bekräftar regeln förefaller mycket långsökt. Men ingenting tyder just nu på att det, ytligt betraktat och i ljuset av hur partierna röstar i riksdagen, skulle vara på annat sätt.

Som vanligt: Rätta mig om jag har fel!