Järnvägar också! – Tibet är inte ockuperat men det är ”Västbanken” enligt Sveriges regering

Först var det spårvägs-”trams” när spårväg byggdes genom Jerusalem, tom. genom den påstått ”ockuperade” östra delen av staden. Det gick ju inte an, ansåg många, bland andra Diakonia. Detta bloggade jag då om, bland annat här.

Nu lär det vara dags för ytterligare spår-trams, i och med beskedet att Israel avser att bygga järnväg i Judéen och Samarien, dvs. det område som de anfallande arabstaterna lyckades ockupera under sitt anfalls- och utplåningskrig mot den judiska staten år 1948. Fast nuförtiden är det ju Israel som under ett försvarskrig år 1967 erövrade området, som utpekas som ”ockupant”.

Om detta järnvägsbygge rapporterar bland andra SvD och DN. De palestinska araberna vägrar inte oväntat att delta i planeringen, precis som de vägrar att delta i allt annat som kunde leda till fred och samverkan med Israel.

Kritiken mot järnvägsbygget lär från anti-israeliska och antisemitiska kretsar bli hård, precis som kritiken mot spårvägsbygget i Jerusalem blev. Det går ju inte an att bygga en järnväg på ”ockuperat territorium” kommer man säga. Redan gnälls om höghastighetsjärnvägen till Jerusalem.

Jag kommer då att tänka på ett annat järnvägsbygge, nämligen av den kinesiska järnvägen till Lhasa i Tibet. Tibet ockuperades ju av Kina efter ett anfallskrig år 1951, och järnvägen blev färdig år 2006.

Har du hört eller sett någon kritik mot detta järnvägsbygge på ockuperad mark? Jag har det inte.

Eller är kanske inte Tibet ett ockuperat land? Den svenska regeringen anser att ”Västbanken” är ockuperad, så långt är klart. Men Tibet? Jag letade förgäves på regeringens hemsida efter ett svar. Men på Svenska Tibetkommitténs hemsida (under rubriken ”Vanliga frågor”) stod följande att läsa:

Vad är Sveriges hållning i Tibetfrågan?

SVAR:
Trots att den svenska regeringen säger sig utgå från den praxis som råder inom internationell rätt när man tar ställning till frågan om ett lands självständighet, det vill säga ett territorium, ett folk och en regering som kan ingå i internationella relationer – villkor som Tibet uppfyllde när Kina invaderade landet 1949-50 – säger den svenska regeringen i dag att man inte ifrågasätter Kinas suveränitet över Tibet. Man hänvisar till att Kina har haft effektiv kontroll över Tibet så länge. – Detta trots att internationell rätt inte erkänner våld eller ens hot om våld som ett medel att tillägna sig territorium.

Intressant, eller hur. Sveriges regering ifrågasätter inte Kinas suveränitet därför att Kina har haft effektiv kontroll över Tibet så länge! Detta trots att Tibet erövrades genom ett förbjudet anfallskrig.

Frågan uppstår nu hur lång tid som Israel behöver ha kontrollen över de områden man erövrade i sitt försvarskrig för att den svenska regeringen ska sluta ifrågasätta Israels suveränitet över dessa områden.

Israel måste efter en viss tid rimligen ha lika stor rätt till sina erövrade områden som Kina nu anses ha till det erövrade Tibet. Att Sveriges regering därefter skulle kräva att Israel lämnar dessa områden samtidigt som man inte kräver att Kina ska lämna Tibet, vore direkt anstötligt, direkt antisemitiskt.

Man kan då konstatera att Kina angrep och erövrade Tibet år 1951. För nu 62 år sedan. Israel erövrade Judéen och Samarien, Golanhöjderna och Gaza år 1967, dvs. för 46 år sedan. Gaza har lämnats men resten finns kvar.

Jag vet inte när Sveriges regering ansåg Kinas effektiva kontroll över Tibet hade pågått så länge att Kina fick suveränitet, men man kan konstatera att om ytterligare sexton år från nu har Israel utövat effektiv kontroll över Judéen, Samarien och Golanhöjderna lika länge som Kina nu, år 2013, har utövat effektiv kontroll över Tibet.

Så egentligen behöver väl Israel bara se tiden an. Om Israel utövar effektiv kontroll över Judéen, Samarien och Golanhöjderna i ytterligare sexton år – kanske kortare tid – så kommer Sveriges regering rimligen att erkänna Israels suveränitet över dessa områden.

Fredsförhandlingar är i ljuset av detta faktum obehövliga. Sveriges regering kommer i sinom tid att erkänna Israels suveränitet.

Det vill säga om Sveriges regering inte är en antisemitisk regering, som särbehandlar den judiska staten Israel. Som använder dubbla måttstockar till den judiska statens nackdel.

Mycket tyder tyvärr på att det är detta man är och att det är detta man gör.

(Fotona överst visar till vänster järnvägsstationshuset i Lhasa, Tibet och till höger det nya stationshuset i Jerusalem, Israel.)