Ett öppet brev
Hisbollahs program


The Jerusalem Quarterly, nr 48, Fall 1988

Detta är en något avkortad översättning av "Nass al-Risala al-Maftuha allati wajahaha Hizballah ila-l-Mustad'afin Lubnan wa-l-Alam", som publicerades den 16 februari 1985 i al-Safir (Beirut), och dessutom i en särskild broschyr. Den bär prägel av shejk Muhammad Hussein Fadlallah, Hisbollahs mentor, och är inspirerad av hans bok Ma'maal-Quwma fi-l-Islam (Beirut 1979). Jämför också hans artikel i al-Muntalak (Beirut), oktober 1986.

***


Vår identitet

Man frågar oss ofta: Vilka är vi, Hisbollah, och vilken är vår identitet? Vi är söner av umma (den muslimska gemenskapen) - Guds parti (Hizb Allah) avantgardet för det som gjordes segerrikt av Gud i Iran. I Iran lyckades avantgardet att lägga grunden för en muslimsk stat som spelar en central roll i världen. Vi lyder order från en ledare, vis och rättvis, dem från vår lärare och faqih (jurist) som uppfyller alla nödvändiga villkor: Ruhollah Musawi Khomeni, Gud bevare honom!

I kraft av ovanstående, så består vi inte av ett organiserat och stängt parti i Libanon, inte heller är vi en tät politisk kader. Vi är en umma förbunden med världens muslimer genom islams fasta doktrinära och religiösa band, vars budskap Gud ville uppfylla genom profeternas, t.ex. Muhammads sigill. Det är därför som allt som berör eller drabbar muslimerna i Afghanistan, Irak, Filippinerna och annorstädes ger återskall i hela den muslimska umma som vi är en integrerad del av. Vårt beteende dikteras för oss av rättsliga principer som grundlagts av ljuset från en övergripande politisk uppfattning som definierats av den ledande juristen (wilayat al-faqih).

Vad vår kultur beträffar, baseras den på den heliga Koranen, sunna och de rättsliga beslut som faqih fattar och som är vårt föredöme (marja' al-taqlid). Vår kultur är kristallklar. Den är inte komplicerad och är tillgänglig för alla.

Ingen kan föreställa sig bestydelsen av vår militära potential och vår militära apparat är inte avskild från den övergripande samhällsbyggnaden. Var och en av oss är en kämpande soldat. Och när det blir nödvändigt att utkämpa det Heliga Kriget, utför var och en av oss sin uppgift i striden i överensstämmelse med lagens föreskrifter, och inom ramen för uppdraget som utförs under den befälhavande juristens beskydd.


Vår kamp

USA har genom sina lokala agenter försökt att övertyga folket om att de som krossade deras arrogans i Libanon och omintetgjorde deras konspiration mot de förtryckta (mustad'afin) inte var något annat än en hög fanatiska terrorister vars enda mål är dynamitgubbar och att förstöra spelautomater. Sådana föreställningar kan inte och kommer inte att vilseleda vår umma, för hela världen vet att den som vill stå emot USA, denna arroganta supermakt, inte kan ägna sig åt marginella handlingar som kan leda honom bort från huvudsyftet. Vi bekämpar styggelse och vi skall rycka upp dess rötter, dess primära rötter som är USA. Alla försök att driva oss till marginella handlingar kommer att misslyckas, eftersom vår beslutsamhet att bekämpa USA står fast.

Vi förklarar öppet och ljudligt att vi är en umma som fruktar endast Gud och är på inga villkor beredda att tolerera orättvisa, aggression och förnedring. Amerika, deras allierade i Atlantpakten och den zionistiska entiteten i det heliga landet Palestina attackerade oss och forsätter att utan uppehåll göra det. Deras mål är att låta oss äta damm kontinuerligt. Det är därför som vi mer och mer befinner oss i ett tillstånd av permanent beredskap i syfte att tillbakaslå aggressionen och försvara vår religion, vår existens, vår värdighet. De invaderade vårt land, förstörde våra byar, slet halsarna av våra barn, skymfade våra helgedomar och utsåg herrar över vårt folk som begick de värsta massakrer mot vår umma. De upphör inte att stödja Israels allierade, och låter oss inte besluta om vår framtid i enlighet med våra egna önskningar.

Under en enda natt avrättade israelerna och falangisterna tusentals av våra söner, kvinnor och barn i Sabra och Shatila. Ingen internationell organisation protesterade eller fördömde denna grymma massaker på ett effektivt sätt, en massaker som begicks med USAs europeiska allierades underförstådda samförstånd, vilka hade retirerat några dagar, kanske till och med några timmar tidigare, från de palestinska lägren. De libanesiska defaitisterna accepterade att ställa lägren under beskydd av den illistiga räven Philip Habib.

Vi har inget alternativ annat än att konfrontera aggressionen med uppoffring. Koordinationen mellan falangisterna och Israel består och utvecklas. Etthundratusen offer - detta är det ungefärliga antalet brott som begåtts av dem och av USA mot oss. Nästan en halv miljon muslimer tvingades att lämna sina hem. Deras bostäder blev nästan helt förstörda i Nab'a, min egen förort i Beirut, så väl som i Burj Hammud, Dekonaneh, Tel Zaatar, Sinbay, Ghawarina och Jubeil - allt i områden som nu kontrolleras av de 'Libanesiska Styrkorna'. Den sionistiska ockupationen påbörjade sedan sin inkräktande invasion av Libanon i full skala och i maskopi med falangisterna. De senare fördömde alla försök att stå emot de invaderande styrkorna. De deltog i implementeringen av vissa israeliska planer att uppnå Israels libanesiska dröm och instämde i allt som israelerna begärde i syfte att få makt.

Och detta är faktiskt vad som hände. Bashir Gemayel, denne slaktare, grep makten med hjälp även av OPEC-länderna och Gemayel-familjen. Bashir försökte förbättra sitt dåliga rykte genom att bli medlem i den av sex personer bestående "Kommittén för allmän säkerhet" med förre presidenten Elias Sarkis som ordförande. Detta var ingenting annat än en amerikansk-israelisk bro som lånats av falangisterna för att kunna kontrollera de förtryckta. Vårt folk kunde inte tolerera förnedringen längre. Det förstörde förtryckarna, inkräktarna och deras lakejer. Men USA framhärdade i sin dårskap och installerade Amin Gemayel som ersättning för sin bror. Några av hans första så kallade bedrifter var att förstöra flyktingarnas och andra "displaced persons" hem, attackera moskéer, och beordra armén att bombardera Beiruts södra förorter, där det förtryckta folket bodde. Han inbjöd europeiska trupper att hjälpa honom mot oss och undertecknade den 17 Maj [1984] en överenskommelse med Israel som gjorde Libanon till ett amerikanskt protektorat.

Vårt folk kunde inte bära mera förräderi. Det beslutade sig för att stå emot otron - fransk, amerikansk eller israelisk - genom att slå till mot deras högkvarter och att inleda ett veritabelt motståndskrig mot ockupationsstyrkorna. Slutligen måste fienden besluta sig för att stegvis retirera.


Våra mål

Låt oss säga det sanningsenligt: Hisbollahs söner vet vilka som är deras huvudfiender i Mellanöstern - falangisterna, Israel, Frankrike och USA. Vår ummas söner befinner sig nu i ett tillstånd av växande konfrontation med dem, och kommer att kvarbli där till dess följande tre mål har realiserats:

  • (a) att slutgiltigt utvisa amerikanarna, fransmännen och deras allierade från Libanon, och få ett slut på varje kolonialistisk entitet i vårt land;
  • (b) att underkasta falangisterna en rättvis makt och ställa dem till svars för de brott de har begått mot muslimer och kristna:
  • (c) att låta alla vårt folks söner bestämma sin framtid och att i full frihet välja det slags regering som de önskar. Vi uppmanar dem alla att välja en islamisk regering vilken ensam är kapabel att garantera rättvisa och frihet för alla. Bara en islamisk regim kan stoppa alla framtida försök till imperialistisk infiltration i vårt land.

    • Dessa är Libanons mål; dessa är dess fiender. Vad våra vänner beträffar, är de all världens förtryckta folk. Våra vänner är också dem som kämpar mot våra fiender och som försvarar oss mot deras ondska. Vi vänder oss till alla dessa vänner, individer såväl som organisationer, och säger:

  • Vänner, varhelst ni befinner er i Libanon: vi är överens med er om de stora och nödvändiga målen: att förstöra den amerikanska hegemonin i vårt land; att få ett slut på den betungande israeliska ockupationen; att slå tillbaka alla falangisternas försök att monopolisera makten och administrationen.
  • Vänner, även om vi har ganska olika synpunkter vad beträffar hur kampen skall föras, beträffande nivåerna på vilka den måste utföras, borde vi övervinna dessa små meningsskiljaktigheter och befästa samarbetet mellan oss med avseende på den stora planen.

    Vi är en umma som håller sig till islams budskap. Vi vill att alla förtryckta ska få möjlighet att studera det gudomliga budskapet för att bringa rättvisa, fred och lugn till världen. Det är därför som vi inte vill påtvinga någon islam, lika lite som vi vill att andra skall påtvinga oss deras övertygelser och politiska system. Vi vill inte att islam skall regera med våld i Libanon, så som fallet är idag med maroniterna. Detta är det minsta som vi kan acceptera för att med legala medel kunna förverkliga våra strävanden, att rädda Libanon från sitt beroende av öst och väst, att få ett slut på utländsk ockupation och att anta en regim som det libanesiska folket fritt har önskat.

    Detta är vår uppfattning av sakernas nuvarande tillstånd. Detta är det Libanon som vi ser framför oss. I ljuset av våra uppfattningar är vår opposition mot det nuvarande systemet en funktion av två faktorer; (1) den nuvarande regimen är produkten av en så orättvis arrogans att ingen reform eller modifiering kan avhjälpa den. Den borde förändras radikalt, och (2) världsimperialismen, som är fientlig mot islam.

    Vi anser att all opposition i Libanon som önskar reformer i slutändan bara gynnar det nuvarande systemet. All sådan opposition som verkar inom ramen för bevarandet av och vaktslåendet om den nuvarande konstitutionen utan att begära ändringar som berör själva grunden för regimen, alltså är en endast formell opposition vilken inte kan tillfredsställa de förtryckta massornas intresse. På samma sätt är en opposition som konfronterar den nuvarande regimen inom de ramar som regimen självt har definierat, en endast illusorisk opposition som gör en stor tjänst åt Gemayel-systemet. Dessutom kan vi inte bry oss om några förslag om politisk reform vilka accepterar det ruttna system som faktiskt existerar. Vi är inte det minsta intresserade av att skapa en eller annan regeringskoalition eller att en eller annan politiker erhåller en ministerpost, om det bara är en del av denna orättvisa regim.

    Politiken som tillämpas av ledarna för politisk maronism genom den 'Libanesiska Fronten' kan inte garantera fred och lugn för de kristna i Libanon, eftersom den är beroende av 'asabiyya (trångsynt partikularism), på religiösa privilegier och på alliansen med kolonialismen. Den libanesiska krisen har bevisat att religiösa privilegier är en av huvudorsakerna till den stora explosion som har förött landet. Det har också visat sig att hjälp utifrån inte har varit till någon nytta för de kristna i Libanon, och det precis när de behövde den som mest. Klockan slog för de fanatiska kristna att frigöra sig från sin religiösa trohet och från illusionen som härrörde från monopoliseringen av privilegier till skada för andra gemenskaper. De kristna borde svara på apellen från himlen och ta sin tillflykt till förnuftet i stället för till vapen, till övertygelse i stället för till konfessionalism.


    Till de kristna

    Om ni, kristna, inte kan tolerera att muslimerna delar vissa regeringsområden med er, så har Allah också gjort det outhärdligt för muslimer att delta i en orättvis regim, orättvis för er såväl som för oss, i en regim som inte är beroende av religionens föreskrifter (ahkam) och som står på lagens (Shari'a) grund, så som detta lagts fast av Mohammed, Profeternas sigill. Om du söker efter rättvisa, vem är mer rättvis än Allah? Det är Han som från skyn sände ned islams budskap genom de på varandra följande profeterna så att de skulle döma folket och ge var och en hans rättigheter. Om du var bedragen och förledd att tro att vi förutser hämnd mot dig - din rädsla är oberättigad. För dem av er som är fredliga, fortsätt att leva ibland oss utan att någon ens skulle tänka på att besvära er.

    Vi vill er inget ont. Vi uppmanar er att omfamna islam så att ni kan bli lyckliga i denna värld och i nästa. Om ni vägrar att tillhöra islam, behåll era band med muslimerna och deltag inte i någon aktivitet emot dem. Befria er själva från konsekvenserna av hatisk konfessionalism. Avvisa ur era hjärtan all fanatism och småsinthet. Öppna era hjärtan för vår kallelse (da'wa) som vi sänder till er. Öppna er för islam där ni skall finna frälsning och lycka på jorden och i det tillkommande. Vi utsträcker denna vår inbjudan även till alla de förtryckta bland icke-muslimerna. Vad dem beträffar, som endast formellt tillhör islam, så uppmanar vi dem att ansluta sig till islam i religiös praktik och att avsvärja sig all fanatism som vår religion förkastar.


    Världsscenen

    Vi förkastar både Sovjetunionen och USA, såväl kapitalism som kommunism, eftersom båda är oförmögna att lägga grunden för ett rättvist samhälle.

    Vi tar även särskilt våldsamt avstånd från UNIFIL eftersom de sändes av världsarrogansen för att ockupera områden som Israel evakuerat för att tjäna dem som en buffertzon. De borde behandlas ganska lika sionisterna. Alla borde veta att falangistregimens mål väger lätt hos det Heliga Krigets kämpar, dvs. det islamiska motståndet. Det är detta gungfly som all utländsk invasion har att förvänta sig.

    Dessa är alltså våra uppfattningar och våra mål som tjänar som vår grund och vår inspiration på vår marsch. De som antar dem bör veta att all rätt tillhör Allah och att Han skänker dem. De som avvisar dem, vi kommer att vara tålmodiga med dem, till dess Allah beslutar mellan oss och orättvisans folk.


    Nödvändigheten av Israels förintande (se ICTs not nedan)

    Vi ser i Israel USAs förtrupp i vår muslimska värld. Det är den hatade fienden som måste bekämpas till dess de hatade får vad de förtjänar. Denna fiende är det största hotet mot våra framtida generationer och mot våra länders öde, särskilt eftersom han glorifierar bosättningsidén och expansionismen, som initierats i Palestina, och som strävar till att utbreda Stor-Israel från Eufrat till Nilen.

    Vårt primära antagande i kampen mot Israel är, att den sionistiska entiteten är aggressiv från sin begynnelse, och är byggd på land som slitits bort från sina ägare, på bekostnad av muslimernas rättigheter. Därför kommer vår kamp att avslutas först när denna entitet har utplånats. Vi erkänner inget avtal med den, ingen vapenvila och ingen fredsöverenskommelse, vare sig separat eller gemensam.

    Vi fördömer kraftfullt alla planer beträffande förhandlingar med Israel, och betraktar alla förhandlare som fiender, av den orsaken att sådana förhandlingar inte är någonting annat än ett erkännande av legitimiteten i den sionistiska ockupationen av Palestina. Därför motsätter vi oss Camp David-avtalet, kung Fahds föslag, Fez- och Reagan-planen, Bresjnevs förslag och det fransk-egyptiska förslaget, och alla andra planer som inkluderar (även implicit) erkännandet av den sionistiska entiteten.

    ***


    ICT not: Detta avsnitt förekom inte i den ursprungliga översättningen som publicerades av Jerusalem Quarterly. Det är möjligt att detta utelämnande beror på att källan (al-Safir) till översättningen [dvs. den engelska översättningen] inte innehöll denna text, som emellertid förekommer i Hisbollahs ursprungliga program, som publicerades den 16 februari 1985. Organisationens talesman, shejk Ibrahim al-Amin, läste upp programmet i al-Ouzai-moskén i västra Beirut och därefter publicerades det som ett öppet brev "till alla förtryckta i Libanon och i världen". Det bör understrykas att ingen av Hisbollas hemsidor har publicerat hela texten till organisationens program. De föredrar att publicera valprogrammet från år 1996 som var avsett för den speciella propagandakampanjen infor detta års Libanesiska parlamentsval.



    Översatt från engelska språket av Lennart Eriksson den 11 augusti 2006.
    ©: översättaren.
    Källan finner du här. [2006-08-11]