För en tid sedan utkom gästforskaren och styrelseledamoten vid Lunds Universitets Centrum för Mellanösternstudier, förre generalkonsuln i Istanbul, filosofie doktorn honoris causa m.m. Ingmar Karlsson med boken ”Bruden är vacker men har redan en man : Sionismen – en ideologi vid vägs ände?” på förlaget Wahlström & Widstrand. Boken har rönt stor uppmärksamhet inte minst som ett avskräckande exempel på citatförfalskning och citatförvanskning.
Redan den första delen av boktiteln är nämligen falsk. Karlsson påstår att den är ett uttalande av några rabbiner som av den sionistiska kongressen år 1896 utsänts att bespeja det Heliga Landet, med innebörd att Landet redan var bebott och därmed inte tillgängligt för en judestat.
Men detta är av allt att döma inte sant. Ingen rabbin har uttalat sig på det viset. Det hela härstammar från en bok vid namn Married to another Man av Ghada Kharmi, och författaren har senare medgett att hon inte hittat källan: ”I then searched hard for the source and have come up with a blank. I fear it might be apocryphal, much as I had not wanted that. Sorry!”. Men Karlsson har svalt förfalskningen med hull och hår; han har till och med gjort det till sin boktitel.
Det är anmärkningsvärt att en person som gäller för att vara forskare inte har bättre reda på fakta, i synnerhet när det gäller själva boktiteln. Envar som är intresserad av seriös forskning måste i och med detta betrakta Karlssons variant av ”forskning” med stor skepsis.
Detta är inte nog dock. Karlsson har vidare i sin bok (s. 263) påstått att Theodor Herzl, en av sionismens föregångsmän, uttalat följande:
Det är viktigt att judarnas lidanden förvärras. Detta kommer att underlätta förverkligandet av våra planer. Jag har en utmärkt idé. Jag skall förmå antisemiter att likvidera judisk egendom, antisemiterna kommer att hjälpa oss genom att de förstärker förföljelsen och förtrycket av judarna, antisemiterna skall bli våra bästa vänner. På så sätt kommer antisemitismen som är djupt inrotad massornas omedvetna sinnen inte att skada judarna.
Ett ganska extremt uttalande eller hur? Om det vore sant. – Torbjörn Jerlerup har dock i bloggen Frihetssmedjan förtjänstfullt bevisat att även detta citat är falskt. Herzl har inte alls uttalat sig på det här viset.
Karlsson vrider och vänder sig, som du kan se om du läser vidare i Frihetssmedjan på länken ovan, men han är nog fast på kroken.
Nåja, kan man tycka: Karlsson har begått några misstag, vilket må vara hänt. Men det är emellertid å andra sidan också mycket möjligt, ja till och med mycket mera troligt, att Karlsson medvetet ansluter sig till den ”forskningsansats” som han i så fall delar med den i vissa kretsar mycket hyllade historieförfalskaren Ilan Pappé. Enligt Le Soir har Pappé, f.d. statsvetarlektor i Haifa, numera vid universitetet i Exeter, uttalat sig så här: ”Kampen rör faktiskt ideologi, inte fakta. Vem vet vad som är fakta? Vi försöker att övertyga så många människor som vi kan att vår tolkning av fakta är den riktiga, och det gör vi av ideologiska skäl, inte därför att vi söker sanningen”.
Kanske är Karlssons bok alltså i stället ett led i denna den ”ideologiska kampen”? En kamp som i nu aktuellt fall i så fall måste betecknas som antisionism, som ett led i att bekämpa den judiska staten Israel?
För sin bok har han i vart fall mottagit ett pris på hundra papp (ett hundra tusen kronor) från bokförlaget Natur och Kultur. Motiveringen lyder:
För att han i Bruden är vacker men har redan en man. Sionismen – en ideologi vid vägs ände? förenar folkbildarens pedagogiska klarhet med historikerns kritiska skärpa när han tar sig an en region, Palestina och Israel, och en mångskiktad konflikt. Karlsson visar med tydlighet och insikt historiens komplexa karaktär, och hemfaller aldrig åt förenklande förklaringar eller lösningar.
Den pedagogiska klarhet som ligger i att med sin ”kritiska skärpa” förmedla lögner om sionismen då eller? Vad slags folkbildning ligger i det egentligen. Snarare är det väl frågan om falsk propaganda, om ”ideologi” som Pappé säger?
Dessutom har Kulturrådet – som tyvärr är en statlig myndighet – beviljat tryckningsbidrag för distribution till svenska bibliotek, detta enligt Jerlerup igen. Undrar vilken biblioteks-klassificering som kan komma ifråga. Någon föreslog ”skönlitteratur” (Hc). Men jag tror att ”antisemitisk propaganda” (Koafhy) kanske ligger närmare verkligheten.
Nå, där ser man ändå vad man kan ha att vinna rent ekonomiskt på en antisionistisk inställning. Många hävdar ju annars att det är judarna som står för girigheten. Judarna och Ingmar Karlsson då, eller?
Boken säljer nog bra ändå, tror jag, dvs. även utan pris eller bidrag – vilket också måste vara ett tecken på något. Och vad tror du då det är, käre/a läsare 😉
Förlaget, som kanske ändå i någon mån dragit öronen åt sig, skriver senare på sin hemsida att ”Ett reviderat tilltryck av Bruden är vacker men har redan en man med förtydliganden kring några citat och en utökad litteraturlista kommer att finnas tillgängligt från och med 1 oktober.” – Vi får se vad detta har att tillföra. I skrivande stund är det den 12 oktober och jag har inte sett eller hört något mer om detta …
Om du vill lyssna till Karlssons stammande förklaringsförsök när han intervjuades av Göran Rosenberg på bokmässan i september, ja då kan du klicka här!
Länkar: Samfundet Sverige-Israel, DN (kritikern tycker boken är ”välbalanserad”!), Svante Lundgren i SvD, Johan Lundberg i Axess, The Times of Israel, Lisa Abramowicz på Newsmill, Svensk Israel-Information.
Du är föredömligt klar som vanligt. Tack!