Det finns bara cirka 30 000 palestinska flyktingar kvar

Detta antal är en uppskattning som förmedlas här, och som bygger på att det endast är de palestinska araber som flydde/lämnade nuvarande Israel under och efter befrielsekriget år 1948 som kan räknas som flyktingar, inte deras ättlingar. De flesta av de cirka 750 000 som verkligen flydde/lämnade har givetvis avlidit vid det här laget, men cirka 30 000 är alltså fortfarande i livet.

Sättet att räkna överensstämmer med hur begreppet flykting definieras i 1951 års flyktingkonvention. Där sägs följande:

I denna konvention avses med uttrycket ”flykting” följande personer, nämligen … den som utan att vara medborgare i något land … befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort, samt är ur stånd att eller på grund av … fruktan … icke önskar att återvända dit.

Det krävs alltså bland annat att flyktingen haft sin ”vanliga vistelseort” i Israel för att vara flykting enligt 1951 års konvention. Endast trettiotusen palestinska araber som för närvarande befinner sig utanför Israel beräknas ha haft sin tidigare vanliga vistelseort i Israel.

Hur kan det då komma sig att miljoner araber anser sig vara palestinska flyktingar från Israel?

Jo, det beror på att just palestinska araber på ett för mänskligheten unikt sätt ärver sitt flyktingskap. Dock är det endast män som kan ärva. Detta ärvande kan till synes pågå i evighet enligt en annan definition som endast gäller palestinska araber:

Under UNRWA’s operational definition, Palestine refugees are persons whose normal place of residence was Palestine between June 1946 and May 1948, who lost both their homes and means of livelihood as a result of the 1948 Arab-Israeli conflict. UNRWA’s services are available to all those living in its area of operations who meet this definition, who are registered with the Agency and who need assistance. UNRWA’s definition of a refugee also covers the descendants through the male line of persons who became refugees in 1948. The number of registered Palestine refugees has subsequently grown from 914,000 in 1950 to more than 4.6 million in 2008, and continues to rise due to natural population growth.

Och UNRWA det är alltså det FN-organ som särskilt inrättats för denna av någon anledning särskilt privilegierade folkgrupp som alltså ska ha rätten att i evig tid ”återvända” till ett land som de flesta av deras förfäder velat utplåna, som de flesta av dem själva aldrig någonsin haft sin vanliga vistelseort i och som de flesta bland dem ännu önskar utplåna: Israel.

För alla andra flyktingar i världen finns ett annat FN-organ: UNHCR. Dessa andra flyktingar måste någon gång ha haft sin vanliga vistelseort i det land varifrån de flytt. Barn till sådana flyktingar blir inte flyktingar. Denna definition är alltså mera restriktiv och gäller som sagt för alla andra folk i världen.

Som framgår av länken har nu USA:s senat motvilligt insett att situationen är ohållbar:

The U.S. Senate Appropriations Committee approved language that would distinguish between Palestinian refugees alive in 1948 and their descendants.

The amendment to the foreign appropriations bill, initiated by Sen. Mark Kirk (R-Ill.) and passed Thursday, requires the State Department to report within a year on approximately how many people are receiving assistance from the United Nations Relief and Works Agency ”whose place of residence was Palestine between June 1946 and May 1948 and who were displaced as a result of the 1948 Arab-Israeli conflict; and who are descendants” of those people.

The State Department had expressed concerns about the language in the amendment, but Kirk prevailed.

”This will have major implications for future negotiations over final status issues with regard to refugees,” said a senior Senate aide involved in shaping the amendment.

Om du då undrar vilka arabstater i Israels omgivning som anslutit sig till den snävare definitionen i 1951 års konvention, blir svaret: Bara Egypten. Det återstår då t. ex. Libanon, Jordanien, Syrien, Saudi-Arabien, Libyen, Irak, Förenade Arabemiraten, Pakistan, Kuwait, Oman, Bahrein och Eritrea, som inte skrivit på konventionen.

Om man sedan granskar Arabförbundets stadga om mänskliga rättigheter – många ovan angivna stater tillhör detta förbund – heter det där, att

alla former av rasism, sionism och utländsk ockupation och dominans utgör ett hinder för mänsklig värdighet och ett stort hinder för utövandet av folkens fundamentala rättigheter; all sådan verksamhet måste fördömas och åtgärder vidtas för deras eliminering.

Sionismen ska enligt araberna elimineras alltså. Man frågar sig om de anser att judarna är människor för några mänskliga rättigheter till en egen judisk stat tycks araberna inte tillerkänna judarna att döma av detta.

Där har vi sannolikt svaret på varför UNRWA finns, och varför många arabstater inte skrivit på 1951 års konvention. För om de skrev på skulle de bli tvingade att ta hand om och integrera de palestinska arabiska flyktingarna i sina respektive länder i stället för att hålla dem i ”flykting”läger. Men eftersom syftet är att ”eliminera” Israel, genom att bland annat försöka tvinga Israel att ta emot miljoner ”flyktingar” – vars närvaro i Israel skulle utplåna den judiska staten rent demografiskt – får ändamålet helga medlen. De palestinska araberna får därför sitta kvar i sin misär i sina läger, i fåfängt hopp om att ”återvända”.

Konstigt att FN ställer upp på detta. Att USA:s senat nu börjar inse faktum länder dem till stor heder.

Länkar: Sapere Aude I, Sapere Aude II.

Tillägg 2012-05-29: Daniel Pipes kommenterar i dag senatsbeslutet i National Review Online. Finns även på Pipes egen sida.