Tämligen tvärsäkert menar socialdemokraten och fd. broderskaparen (vad de ska kallas nu är mera oklart) Ulf Bjereld, tillika professor i statskunskap, att ”Israels regering hotar demokratin”. Detta sker i tidningen med det med det mycket illa valda namnet Tro & Politik (för att tas på någorlunda allvar borde den heta Tro eller Politik, för dessa två storheter bör icke sammanblandas) och apropå ett beslut av Israels parlament, Knesset, inte regeringen alltså att ”förbjuda israeliska medborgare och organisationer att uppmana till eller delta i bojkottaktioner mot Israel”.
Denna lag är kanske inte det mest klipska som det israeliska parlamentet har beslutat om, och kanske är det inte Bjereld som satt rubriken, som faktiskt lyder: ”Israels regering hotar demokratin”. Men om det är han så är det konstigt att en statsvetarprofessor inte kan skilja mellan några så grundläggande företeelser i en stat som parlamentet och regeringen.
Alltnog, han menar i alla fall tvärsäkert att ”Demokratin urholkas” i Israel. Punkt.
Jag har även haft det tvivelaktiga nöjet att läsa ett inlägg av Bjereld i Göteborgs-Posten. Han diskuterar där den norske massmördarens bevekelsegrunder och slutar artikeln som följer:
Anders Behring Breivik är en man med högerextrema åsikter och en fientlig inställning till ett mångkulturellt samhälle och till islam. I debatten i Sverige är det hot från islamistiska rörelser som dominerat hotbilden. Erfarenheterna från Norge inbjuder till ödmjukhet och en nedtonad retorik i stället för tvärsäkra utpekanden av hotbilder av olika slag.
Bjereld förespråkar vid en samlad bedömning av dessa båda uttalanden alltså inga tvärsäkra utpekanden av hotbilder, utom då att Israels regering hotar demokratin förstås. Åtminstone det verkar han ganska tvärsäker på i alla fall.
Som något förfaren i statsvetenskapen måste jag tyvärr även ge Bjereld en bock i kanten när det gäller hans oförmåga att skilja mellan den politiska ideologin islamism – och dess politiska rörelser – och religionen islam. Kanske har han tagit rubriken på sin tidskrift Tro & Politik lite för mycket på allvar, vilket igen understryker hur illa vald den är.
För det att påstå att det inte finns ett hot från islamistiska rörelser, dvs. från företrädare för en ideologi som överallt vill införa den islamiska lagen, om nödvändigt med våld, och som eftersträvar ett världsherravälde, ett kalifat, är grovt felaktigt. Sedan kan man diskutera hotets styrka. Att hotet är allvarligt menat står dock utom allt tvivel. Breiviks hat mot muslimer och det mångkulturella samhället har inget att göra med en legitim kritik av islamismen – som för övrigt precis som Breivik inte accepterar något mångkulturellt samhälle. Det finns inga erfarenheter från Norge som kan medföra att sådan legitim kritik bör undertryckas, eller vara ”nedtonad”.
Däremot håller jag med om att man i det längsta bör vara ödmjuk. Men det går inte att vara ödmjuk mot dem som själva inte är det, t.ex. islamonazisterna som i skepnad av Hamas i Gaza vill utplåna Israel genom anfallskrig. Islamonazismen är, kan jag upplysa Bjereld om, en politisk antisemitisk ideologi, som lämpar sig väl för statsvetenskapligt studium.
Men Hamas är enligt en annan socialdemokrat, dess utrikespolitiske talesman Urban Ahlin ”en del av lösningen”. Därom är han till och med ense med Hamas-ledaren Khaled Mashaal. Följaktligen har Bjereld besökt Hamas på plats i Gaza. Han tycker nämligen att man ska tala med Hamas.
Hamas söker en lösning som alltså innebär att Israel ska utplånas. Hur ödmjukt är det av Bjereld att dels tvärsäkert säga att Israels regering hotar demokratin, dels att besöka och tala med den allt annat än demokratiska terrorganisationen Hamas, som enligt Ahlin är en del av lösningen? Inte särskilt ödmjukt, kan jag tycka.
Jag noterar slutligen att även den norske statsministern Jens Stoltenberg mycket väl tycker att man kan tala med Hamas, vilket framgår här. Av allt att döma tycker han inte att Hamas är en terrororganisation.
Kanske har Bjereld tagit intryck av dessa ”norska erfarenheter”. De har i så fall inte förmått honom till en nedtonad retorik eller till att undvika tvärsäkra uttalanden om demokratin i Israel. Tvärtom.
Men det kanske bara är kritiken av islamismen som bör vara nedtonad och inte fullt så tvärsäker? Att kritisera Israel både vitt och brett och tvärsäkert, det går däremot bra.
Det framgår inte vem som har skrivit detta inlägg, men det står klart följande:
1. Islamisk terrorism eller annan form av terrorism är lika goda kålsupare
2. Hamas är ingenting att hålla i handen, men Hamas och Palestina är inte detsamma
3. Israel är ingenting att hålla i handen heller. De och Hamas stöttar upp varandra agerande.
Inläggets författare försöker dölja den 3:e satsen genom att förfäras över de två föregående.
Det är avskyvärt hur sionister utnyttjar det öde som det judiska folket råkade ut för och stödjer avskyvärda handlingar från nuvarande staten Israel. Och den som inte gillar sionismen betraktas som antisemit.
Hur länge ska dessa retoriska manipulationer stoppa sanningen? Hur länge ska västerlänningar, som har att skämmas efter den behandling som judendomen råkade ut för, ska tvingas hålla med om Israels nuvarande regerings ogärningar? Kallas inte sådat ”utpressning”?
Hur länge ska vi börja på lag och ordning i Palestina?