På Armémuseum pågår för närvarande en utställning under namnet ”Breaking the silence”. Vad den handlar om kan du läsa här. Där kan man läsa, att utställningen ”presenteras av Armémuseum i samarbete med Kristna Fredsrörelsen, Diakonia och Svenska Kyrkan, med stöd av Folke Bernadotteakademin och Sida”.
På Medelhavsmuséet ska det snart påbörjas en utställning om Gazas historia. Bland andra deltar ”fotografen och journalisten Mia Gröndahl”. Läs mera här.
Claes Arvidsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, menar att armémusei utställning är ”en antiisraelisk historia”. Jag har inte besökt den, och kan därför inte avge något personligt omdöme, men när man ser vilka som är ”presentatörer”, så har man verkligen grundad anledning ifrågasätta objektiviteten.
Diakonia och Svenska Kyrkan har inte utmärkt sig som särskilt Israelvänliga till exempel. Läs här. Folke Bernadotteakademin stödjer den årliga antiisraeliska tillställningen på Sjöviks folkhögskola, som du kan läsa om här och som till yttermera visso besöks av företrädare för såväl Diakonia som Svenska Kyrkan.
Mia Gröndahl då? Ja, om henne kan du läsa här. Hon hade då en utställning på Etnografiska Muséet under titeln ”Gaza Graffiti – budskap om kärlek och politik” i samband med vilken hon kallade maktkampen mellan Hamas och Fatah för ”spänstig konkurrens”. Jag skrev då följande:
”Att försöka övertrumfa varandra i angrepps- och utplåningskriget mot Israel – Fatah erkänner inte heller Israel – är knappast något som kan kallas spänstigt – om man inte tycker att det allra spänstigaste är utplånandet av Israel”. – Lite som när Ernst Röhm och Adolf Hitler i Tyskland på 1930-talet konkurrerade om vem som den gången skulle få ”äran” att på spänstigaste sätt utplåna judarna, alltså.
Nu är hon igång igen. Precis som Diakonia, Svenska Kyrkan och Folke Bernadotteakademin.
Man noterar, att såväl Ship to Gaza som Palestina-aktivism, hälsar Breaking the silence med stor tillfredsställelse. Det kan man läsa om här och här. Till och med tycks Göteborgs Universitet ha köpt ”konceptet”. Tydligen har det varit ett ”seminarium” på Stockholms Universitet också.
Här skulle jag ha kunnat tillfoga en längre kommentar om hur allt detta hänger ihop, för det gör det tydligen.
Men det borde det inte göra.
Även om det förvisso kan finnas anledning rikta kritik mot ”Israel” i många hänseenden, får dess rätt att existera inte ifrågasättas.
För ordningens skull vore det därför nu klädsamt om Armémuseum, Medelhavsmuséet, Etnografiska Muséet, Diakonia, Svenska Kyrkan, Folke Bernadotteakademin och universiteten i Göteborg och Stockholm kunde förklara för oss varför de är så angelägna att engagera sig i dessa som Claes Arvidsson uttrycker saken ”antiisraeliska historier”.
Tacksam för svar!
Apropå ”Breaking the Silence” så är detta en organisation som kritiseras av the Guardian för ”empty noises” och ”flawed methodology” och som får ”undeserved attention”. Tomma tunnor skramlar mest, heter det. Och svenska muséer och universitet skramlar med …
Länkar: Israel i Sverige, fredsprocessen.
[…] sina lokaler till ett uppenbart antisemitiskt arrangemang? Det är inte första gången; läs denna […]
Detta inslag om Breaking the Silence i TV4 är ganska talande: http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=fotoutstallning_om_overgrepp_i_israel&videoid=1295608&utm_medium=sharing&utm_source=embed&utm_name=tv4play.se
Det är det klassiska: säkerhetsarrangemang blir ”förtryck” och så förklarar man inte så mycket mer.