Obama fick fredspriset men George W Bush borde få demokrati- och frihetspriset

President Obama har alltså tilldelats Nobels fredspris. Beslutet har mötts med blandade känslor, förvåning och skepticism. Varför gör den norska nobelkommittén på detta viset? För egen del tror jag att Claes Arvidsson i SvD och Daniel Pipes kommer sanningen nära: Priset är delvis en markering mot George W Bush.

Göteborgs-Posten skriver, att Obama har

inlett vad som kan ses som en löftesrik kursändring av amerikansk utrikespolitik – bort från den aggressiva konfrontationsinriktning som George W Bush representerade och över mot en mer lyssnande, anständig och dialoginriktad linje.

GP sammanfattar väl någon slags mainstream-mjäkig politiskt korrekt europeisk syn på hur utrikespolitik bör bedrivas. Men den är farlig i de allra flesta avseenden, eftersom den av dem som står för den verkligt aggressiva konfrontationen, bara uppfattas som svaghetstecken.

– När al-Qaida aggressivt konfronterade USA genom att anfalla och döda tusentals människor den 11/9 2001: skulle det anständiga svaret från USA ha varit att lyssna och inrikta sig på dialog?
– När Hamas’ aggressivt konfronterar och anfaller Israel med Kassamraketer i det uttalade syftet att utplåna Israel genom anfallskrig: skulle det anständiga svaret från Israel ha varit att lyssna och inrikta sig på dialog?
– När Iran aggressivt konfronterar och provskjuter anfallsvapen på den judiska försoningsdagen: skulle det anständiga svaret från USA och Israel vara att lyssna och inrikta sig på dialog?
– När Saddam Hussein-regimen aggressivt konfronterar och skickar raketer mot Israel och genom anfallskrig ockuperar och annekterar Kuwait: skulle det anständiga svaret från USA vara att lyssna och inrikta sig på dialog?

Nej, knappast.

Har al-Qaida, Hamas och Iran någonsin bett om en dialog med USA? Nej, knappast. Det enda man kan höra från dem är skramlet av vapen och raketernas muller. Det är alldeles uppenbart att den ”dialog” al-Qaida, Hamas och Iran vill föra inte ska ske med ord utan med vapen.

Men om då USA, eller för den delen Israel, svarar med samma mynt: vapen, så uppfattas detta märkligt nog som en aggressiv konfrontationspolitik!

Saddam Hussein-regimen bekämpades, inte med dialog, utan med vapen. Därigenom har Irak nu fått möjligheten att utvecklas till en demokrati och en rättsstat som inte hotar andra länder med anfallskrig.

Och normalt sett är det så krig bör föras, nämligen till dess motståndaren kapitulerar. Man för inte dialog med fienden, man besegrar honom.

De allierades försvarskrig mot Nazityskland fördes till dess Nazityskland kapitulerade. Någon dialog var inte aktuell. Hur skulle det ha sett ut om Hitler hade deltagit i Jalta, Teheran, Potsdam? Ur ruinerna av det besegrade Nazityskland föddes ett fritt, demokratiskt och fredligt Tyskland.

Den fria världens försvarskrig mot al-Qaida, Hamas och Iran – Iran understödjer Hisbollahs anfallskrig mot Israel, och hotar enligt JPost (se länk nedan) med att ”spränga Israels hjärta” – bör på samma sätt föras till dess angriparen besegrats och kapitulerat.

Att nu börja tala om ett lyssnande, en dialog som mera anständigt än försvar är direkt skadligt. Det går inte att kompromissa med de kompromisslösa, med de stater och politiska rörelser som verkar för Israels ovillkorliga utplåning, för världens ovillkorliga underkastelse under den islamiska lagen och som i likhet med Khomeini anser, att ”Allt gott som existerar gör det tack vare svärdet och i svärdets skugga!”

Alltså måste man med svärdet stå emot dem som ovillkorligen vill använda svärdet för att uppnå sina onda syften. Detta är tyvärr det enda språk de förstår.

Låt oss hoppas att president Obama också kommer att förstå det innan det är försent.

Det borde nu vara dags att instifta ett demokrati- och frihetspris. Ett sådant pris skulle vara mera värt än ett fredspris. När Israel utplånats och när världen underkastat sig islam med svärdets hjälp uppnås visserligen fred, precis som fred förelåg både i Auschwitz och i Gulag-arkipelagen. Men förelåg frihet och demokrati? Nej, tvärtom: Där var slaveri, död och diktatur. Fred är som du ser alltså inte tillräckligt för att kunna leva ett människovärdigt liv. Det krävs demokrati och frihet också – men även många andra saker, såsom tro, hopp, kärlek …

Om det funnes ett demokrati- och frihetspris, borde George W Bush få det. Han har nämligen förstått vad saken gäller och agerat utifrån denna insikt. Heder åt honom!

– På denna bild ser man vad som enligt malisen är några fler Obama-supportrar, vid sidan av GP och norska nobelkommittén alltså:

Två av dem som förekommer på bilden har numera fått Nobels fredspris: Obama och Carter. En som märkligt nog inte finns på bild är fredspristagaren Arafat. Han är visserligen död, liksom ”vännen” Yassin. Men deras fördärvliga inflytande lever tyvärr kvar. Läs mera om ”Obamas fan-club?” här.

Länkar: Sapere Aude!, Ulf Nilson på Newsmill, JPost, DN, SvD, YNet.

***

Läs även andra bloggares åsikter om kärnvapen, Israel, islamism, Hamas, demokrati, försvar, Barack Obama, Adolf Hitler, Jimmy Carter, Yassir Arafat, Sheik Yassin, George W Bush, Khomeini, Hisbollah, al-Qaida, Iran, Jalta, Teheran, Potsdam, Nazityskland, Tyskland, Kassamraketer, USA, Daniel Pipes, fredspriset