Många förespråkar för närvarande en s. k. tvåstatslösning som ett sätt att uppnå fred i det som en gång kallades för det Brittiska mandatet Palestina. Men med denna lösning, som alltså skulle inbegripa en stat för de palestinska araberna och en för de palestinska judarna (med stor närvaro av palestinska araber) tycks man glömma bort det Hashemitiska Konungariket Jordanien, som f. ö. innehåller ytterligare en stor mängd palestinska araber – de utgör det övervägande flertalet medborgare i Jordanien.
Här är en bra karta, som återger det dåvarande läget:
Jordanien är alltså en tredje stat som har sitt ursprung i det tidigare brittiska mandatet. Men det räcker inte, som du ser på kartan. För Golanhöjderna ingick också i detta mandat tillsammans med de s. k. Sheba-farmerna, som ingen egentligen vet vem de bör tillhöra.
Just nu ingår Sheba-farmerna i Golanhöjderna, men före kriget år 1967 tvistade Libanon och Syrien om dem. Just nu tar Hisbollah i Libanon dem till intäkt för att angripa Israel. Men förekom det några militära angrepp från Libanon på Syrien före år 1967 i syfte att införliva dem i Libanon? Jag känner inte till några sådana. Så varför är det först när Sheba-farmerna behärskas av Israel som det blir relevant för Libanon/Hisbollah att göra dem till ett casus belli?
Nå: När jag räknar efter, skulle en lösning som inbegriper samtliga dessa områden innefatta åtminstone fem stater, nämligen Israel, ”Palestina”, Jordanien, Syrien och Libanon. Då räcker det inte med en tvåstatslösning, utan det krävs minst en ”femstatslösning”. (Palestina står inom citationstecken eftersom den staten inte existerar.)
Fast hur är det med den saken egentligen? Från början skulle ju hela det brittiska mandatet utgöra ett hem för judarna. Men Winston Churchill överlämnade på sin tid Golanhöjderna inlusive Sheba-farmerna till Syrien och skar av området öster om Jordanfloden där en separat självständig stat, Jordanien, skapades. Därefter skulle enligt FN-beslut det resterande området delas mellan staten Israel och ytterligare en självständig palestinsk arabisk stat.
De palestinska judarna gick med på saken, men vare sig de palestinska araberna eller de omkringliggande arabstaterna accepterade förekomsten av en palestinsk judisk stat. I stället för att skapa en egen stat i enlighet med FN:s beslut, angrep de Israel för att utplåna landet. De palestinska judarna lyckades försvara sig och sin stat, Israel, men Jordanien ockuperade och annekterade en stor del av vad som var tänkt att bli den palestinska arabiska staten, nämligen det som nu kallas Västbanken, inklusive östra Jerusalem.
Vid denna tidpunkt år 1948, när nu ändå Jordanien hade erövrat en stor del av området väster om Jordanfloden, kunde man ha hoppats att det skulle finnas tillfälle att skapa den palestinska arabiska staten åtminstone på Västbanken i enlighet med FN:s beslut. Men det var de palestinska araberna fortfarande inte alls intresserade av, trots att de just hade förlorat kriget mot de palestinska judarna. I stället för att nu bygga sin stat i fred och frihet, fortsatte de palestinska araberna och deras allierade alltså att i ord och handling attackera Israel.
PLO skapades år 1965 med inriktningen att utplåna Israel. I sina dåvarande stadgar förnekade PLO uttryckligen att man hade några anspråk på bl. a. Västbanken. Det var Israel självt som skulle erövras. Israel försvarade sig ånyo framgångsrikt mot angriparna år 1967 och ockuperade och annekterade då Golanhöjderna. Man ockuperade även Västbanken, men utan att annektera området.
PLO ändrade just då märkvärdigt nog sina stadgar och gjorde först nu plötsligt anspråk på Västbanken, dvs. först efter det att Israel erövrat området.
Alltså: Under hela tiden som Västbanken var annekterat av Jordanien hade de palestinska araberna inga som helst anspråk på området. Sådana anspråk ställdes först när Israel ockuperat området i ett försvarskrig.
Logiken tycks ytligt sett vara följande: Vilken arabstat som helst kan ockupera och annektera vilket territorium som helst – Golan, Sheba-farmerna, Västbanken – det är OK i de palestinska arabernas ögon. Finns ingen anledning att opponera mot det. Det är först när de palestinska judarna i försvarskrig ockuperar och annekterar områden som de palestinska araberna reagerar, och då genom ytterligare krigsförklaringar och anfallskrig.
Den bakomliggande logiken i detta tycks vara att de palestinska araberna inte erkänner att Israel, de palestinska judarnas stat, har rätt att existera. Det tycks alltjämt vara viktigare för dem att utplåna Israel än att bygga ett eget liv i fred, frihet och välstånd.
Och vad blir då slutsatsen? Hur många stater skall det forna brittiska mandatet egentligen bestå av? Om du frågar de palestinska araber, vars gärningar jag ovan refererat, blir deras svar sannolikt att Israel i vart fall inte skall vara en bland dessa stater. Läs t. ex. här för en indikation på att så är fallet. I stället skall ”Palestina” och Jordanien bli ett, när Israel utplånats.
Men det räcker kanske inte: För många islamister är svaret nämligen att hela världen skall bestå av en enda stat, det islamiska kalifatet. I det har Israel definitivt inte någon plats. Och inte Sverige heller, för den delen …
***
Läs även andra bloggares åsikter om islamismen, Israel, Jordanien, Palestina, Västbanken, tvåstatslösning, Golanhöjderna, Sheba-farmerna, Libanon, Hisbollah, Syrien, FN, judar, araber, Jerusalem, PLO, försvarskrig, Sverige, kalifatet
[…] kan läsa några tidigare bloggningar om detta här och […]
[…] En bloggning om det brittiska mandatet, DN, Dagen, Ekot, SvD, Reuters, JPost, Arutz7, AP, SvD, Världen Idag, […]
Det märks på kommentaren att man måste hålla på att banka in alla de elementära fakta i folk i Sverige, ändå är de som oförstående barnungar. Staten ger mångmiljonbidrag till palestinsk propaganda, vilket förklarar lite.
Ett ställe som beskriver hur mycket bättre palestinaaraberna fick det efter 1967, då jordaniens ockupation gick över i israelisk, kan läsas på http://israelisverige.no-ip.info/blog/?page_id=528
[Denne kommentators kommentar på denna blogg den 14 januari 2009: ”Nej jag anser inte att Israel har rätt att existera.” /Sapere Aude]
Jag blir mer och mer häpen, är den här konflikten helt ny för dig och du har studerat den över öl i baren med någon fanatisk sionist??
1. Varför gör palestinierna motstånd mot Israelisk ockupation men inte arabisk?
KAN det bero på att Israel fördriver, mördar och förtrycker palestinierna i de ockuperade områdena medan jordanien inte gjorde det? Varför gjorde Israelerna motstånd mot den Brittiska staten i Palestina men inte mot den Amerikanska staten i USA??
2. Israel försvarade sig 1967.
Israel startade kriget 1967, ingen, inte ens fanatiker i Israel påstår något annat. Man kallade det att slå tillbaka först, alltså att starta ett krig för att man trodde att de angripna hade planer på att starta ett krig.
3. Femstatslösning?
Varför räknas bara stater med araber som ytterligare stater? De flesta judarna bor utanför Israel, borde inte Ryssland och USA också räknas in, då blir det ju en sjustatslösning.
4. Hizbollah angriper Israel för Sheeba-området?
Hizbollah har inte angripit Israel. Israel påstod såklart att kriget och massmordet 2006 startades av Hizbollah. Enligt FN:s övervakningsorgan på plats hade dock Israel kränkt Libanons DAGLIGEN under 2 år, och mer än en gång i veckan beskjutit mål inne i libanon. Hizbollahräden som Israel påstod startade kriget var heller inte den första försvarshandlingen från Hizbollah, man hade innan gjort ett tiotal räder över gränsen. Det var bara den gamle gode Goebbels som vanligt.
Hizbiollahs argument för kriget mot Israel hade inget med Sheeba att göra, det var ett rent försvarskrig, och Israel lyckades heller inte att ockupera södra Libanon som man tänkt.
Skillnaden mellan att förhandla med Syrien och Israel om området är att det förra är möjligt. Syrien har erkänt att området är Libaneiskt, Israel vägrar gå med på det samma.
5. Vem gick inte med på tvåstatslösning?
Araberna gjorde det inte som du sagt, de försökte krossa den israeliska staten men misslyckades.
Israel gjorde det dock inte heller, och försökte krossa den palestinska staten och lyckades. Dessutom fördrev man invånarna, konfiskerade deras egendomar och mördade många av dem.